...Jimmie Åkesson, partiledare för det xenofobiska enfrågepartiet Sverigedemokraterna, fick ett ägg upptryckt i ansiktet när han höll ett tal utomhus rapporterar SvD. Jag undrar varför..?

Nej, men skämt åsido. Det är fel tillvägagångssätt från vänsterextremisternas sida. Även en idiot måste få vara en idiot i det offentliga rummet. Åkesson rapporteras vara oskadd och chockad. Men lite roligt är det trots allt att ledaren för sveriges alla äggskallar fick ett ägg i nyllet. Jag kan inte sluta småle och vara lite skadeglad, även om jag vet att det också är fel egentligen...

Ibland när jag besöker Youtube lyckas jag att hitta guldkornen. Att jag fann den den här gamla härliga reklamfilmen beror på att min vän Fraggelberg, som nu är tillbaka efter en lång stunds bloggfrånvaro, (känns skönt att du är med oss igen, Fragglis. Jag trodde att du gått och dött.) slängde upp en massa anti-drog-reklamfilmer på sin blogg och påminde mig om att dutuben faktiskt finns där för mitt ädla nöjes skull. Så lite om reklamen då.

Det här är en reklamfilm för Jell-o som spelats in nån gång i tv:s tidiga historia nån gång på 50-talet (innan de flesta, Jimmie Åkesson undantagen, insåg att det faktiskt är pinsamt dåligt att vara rasist och att männisor har samma värde oavsett kön eller hudfärg fram tills dess att de visat att de är idioter om de nu är det) och jag hyser rätt mycket tvivel på att något liknande skulle visas på tv idag.  Reklamen är som sagt för efterrätt av märket Jell-o och den balanserar ganska så mycket på gränsen till rasism precis som det står i beskrivningen på Youtube (även om jag personligen anser att den faktiskt är en rolig karikartyr), så om du är kines har du i alla fall fått ett varningens ord ifrån mig nu. Jag tar inget ansvar för det som sägs i reklamen, men jag tvivlar faktiskt på att du är så trångsynt att du tar illa upp. Humor är humor och den som inte kan skämta om allt, och då menar jag verkligen allt, tillhör den där tråkiga persontypen som inte har på min fina(?!) lilla blogg att göra. Titta och njut.

Idag ska jag ut till Svärtinge för att fira Älsklings morfar som har fyllt år så det dröjer kanske med uppdatering ifall jag inte smsar nån liten bild eller så. Bara så du är beredd på det...

Åtminstone skönt att det är fredag idag.

...En stackars gubbe i Motala får vara kvällens smilbandsuppdragare.

När hans kvinnliga granne skulle köpa en ny bil lånade den snälle mannen ut 8000 kronor till kvinnan. När pengarna sen inte kunde betalas tillbaka föreslog kvinnan att de tu skulle lösa problemet på ett annat sätt. Hon föreslog således att de två skulle kopulera med varandra. 12 gånger faktiskt.

Nånstans måste hon insett hur sjabbigt erbjudandet egentligen var och hur desperat gubben måste varit som gått med på detta avtal, (antingen det eller så hade hon väl glömt att tvätta sig) så när farbrorn kom för att inkassera sin vagina fick han blankt nej. Han svarade med att ge henne en polisanmälan för avtalsbrott.

...Jag skiter i disken ikväll med och skjuter istället upp den till imorrn när Älskling är på jobbet. Jag skjuter upp bilderna  som jag lovade att posta på skiten också. Dessutom har jag fått årets första myggbett. På kinden utav alla ställen. Bajs!

Idag har egentligen inte varit en så jätteproduktiv dag eftersom jag är så trött när jag vaknar. Jag har ju superproblem med det här att somna, även om det börjar bli lite bättre nu (hoppas jag) sen jag skaffade min nya sovmask från Apoteket som faktiskt inte kostade mer än 70 spänn.

Vid tresnåret i eftermiddags ringde telefonen. Det var jobbet som jag har fått som hade ett telefonmöte med alla butiksdemonstranter. Nästan en timme spenderades i telefon med vår kontaktperson som delgav oss en bra massa information. Och på måndag är det dags för första butiken. Om du bor i Mantorp kan du se mig på Citygross från lunch till stängning.

Ses vi där?

...Ikväll har jag varit på partimöte tillsammans med de andra PekingPiraterna. Där diskuterades bland annat valfusket i Botkyrka och hur vi ska sprida vårt budskap på bästa sätt inför valet. Vi kom fram till att en demonstration antagligen kommer äga rum här i "Norrpan". Jag återkommer om tid och plats när detta är spikat för du ska dit. På det hela taget var det ett trevligt möte. Vi pirater är oftast rätt så trevliga. :-)

I morgon ska jag tillsammans med några kollegor sitta med vid en debatt om Eu-valet på DeGeergymnasiet där en kollega till mig representerar PP. Efter det ska vi dela ut information och prata med de elever som undrar något.

Nu ska jag slappa!

Jag hittade lite bilder när vi rotade igenom några lådor häruppe och jag kände att jag var tvungen att visa dig hur söt jag var som barn. Alla bilder är tagna när under mina uppväxtår i Barkarby. En liten charmör redan då, eller vad säger du?

När jag tänker tillbaka på mitt liv här i Stockholm så kan jag inte undgå att fundera på hur det skulle sett ut om jag aldrig flyttat. Hade jag blivit en produkt av det sociala arvet? Hade jag brytt mig om att skaffa mig en framtid? Hade jag ens gått ut gymnasiet? Jag tvivlar rent spontant på att jag skulle bestämt mig för att läsa vidare, men säker kan jag ju aldrig vara.

När jag var barn var jag, som du ser, en oskyldig liten rackare med bus i benen och solsken i blicken. Trots att jag redan då besatt stor social kompetens, var allmänbildad, välartikulerad och kulturintresserad och älskade att roa och underhålla folk var jag mobbad av i stort sett alla utom en två-tre personer. Det har satt sina spår måste jag erkänna.

Jag trivdes aldrig i skolan under de här åren. Jag hade ju nästan ingen att leka med och blev retad när jag kom dit. Naturligtvis såg jag till att försöka att vara där så lite som möjligt. När jag väl var där så busade jag mest.

Mina lärare märkte väl att jag hade problem med de andra men det var egentligen aldrig någon som gjorde något aktivt för att ändra på det. Istället fick jag bära det stora oket stämplad som "stökigt lågstadiebarn" på egen hand. Det var ju Anders som busade och bråkade, då var det väl inte så konstigt att de andra barnen sa ifrån? Det var ju inte de som bar skulden till att Anders var utanför, han var ju annorlunda och inte intresserad av samma saker som de andra barnen. Det var till och med så illa en gång att en lärare under ett utvecklingssamtal med min mamma gav mig skulden för saker som hänt när jag inte ens varit där. När mamma talade om det för henne så sa hon bara "jaha" och brydde sig inte mer om det. Så omtyckt var jag av henne.

När jag skulle börja fyran flyttade jag, mamma och min lillasyster till Norrköping tillsammans med min dåvarande styvfar. Äntligen! Nu skulle jag slippa alla problem och alla de personer som gjort livet surt för mig sen jag började i första klass. Och man kan naturligtvis säga att jag gjorde det på sätt och vis, men istället fick jag lika många nya fiender som inte heller kunde (eller ville) acceptera någon som inte var som dem. Naturligtvis hittade jag en hel massa nya personer att bli ovän med på mindre än en månad och självklart var det värre "där" än det var "hemma" i Stockholm.

Först på komvux förra året hittade jag en egen identitet och en egen väg att gå i studiesammanhang. Äntligen kom jag in i det skolsystem jag borde varit en del av redan från början! Jag fick vänner - goda vänner till och med - som jag fortfarande umgås med. Och det var ingen som tyckte att det var konstigt att man kunde saker. Helt plöstligt var det ok att vara duktig, att argumentera och tänka kritiskt och självständigt, ja, jag blev till och med uppmuntrad att göra så. Det hade jag dittils enbart blivit att ett fåtal lärare från grundskola och gymnasie, främst språklärarna.

Det är inte utan förundran som jag tänker på hur mitt liv hade kunnat se helt annorlunda ut om jag inte flyttat från Stockholm, hur många vänner jag gått miste om. Jag kan inte tänka mig hur meningslöst och tomt mitt liv hade sett ut utan dem som nu betyder så mycket för mig. Jag tror heller inte att det blivit något universitet för min del utan tiden i Östergötland.

Numera ser jag mig själv mer som en världsmedborgare än stockholmare eller östgöte. I höst blir jag örebroare och efter det kanske vi blir fransmän eller engelsmän ett tag. Eller vad som helst. Det är det som är det fantastiska! Tack vare allt det dåliga har jag blivit den jag är och dessutom hittat den viktigaste personen i mitt liv! Hon som jag ska leva resten av mitt liv med. Genom att klara av alla sorgeår har jag formats till en stark individ som tänker och handlar självständigt och effektivt. Jag har också blivit en baddare på det här med underhållning och att stå på scen.

...Helt ärligt så är den här sketchen inte så långt från sanningen. Ungefär samma lokaler, ungefär samma "utbildning", ungefär samma klientel - och så jag (som faktiskt vill ha ett jobb).

Vem ska jag behöva muta för att hitta något att göra i sommar?

...Och eftersom jag har världens finaste människa att dela mitt liv med blir den här dagen en av de bästa i hela mitt liv. Om jag har lite tid över under dagen ska jag lägga upp bilder på mina fina presenter som hon gav mig. Min älskling...

Som de proffs vi är gjorde vi, trots alla missöden, en kort och synnerligen provisorisk ljudcheck på cirka tio minuter istället  för den halvtimme som vi hade tänkt oss så att vi fick till lite ljud i alla fall. Och lät gjorde det nog också. Till och med rätt så bra enligt de som var där.

Själv är jag väl inte helt nöjd eftersom jag vet att vi har så mycket mer att ge egentligen, men med tanke på att förutsättningarna blev sämre än förväntat får jag väl säga att giget gick över vår förväntan trots allt. Det var hursomhelst bra att få lite smak på att spela ute tillsammans. Det är svårt att simulera hemma i Hannes vardagsrum (som vi ockupperat den senaste veckan och använt som replokal). Trehundra spänn och gratis öl i baren (+ en fika på Coffeehouse By George i Lindenhuset) är ju inte heller fy skam. Till nästa gång ska jag nog däremot se till att vara lite bättre uppsjungen tror jag...

Rättelse: Eftersom klockan är över midnatt så är det rent tekniskt sett redan i morgon eftersom spelningen äger rum onsdagen den 13 maj [Anders anm.]

Dessa nu legendariska ord yttrades av SSU-Norrköpings första maj-talare. Jag trodde aldrig att jag skulle sluta skratta. Det är utspel som detta som kommer att kosta sossarna valet. Det kan du ge dig fan på. Det och Obama Bin Ladens PR-konsult.