...Och sorgligt nog så har jag även gjort min sista dag ute i Kolmården för den här gången.

Ikväll har jag suttit och pillat in det sista administrativa (jag behövde inte skriva in något manuellt ikväll, utan jag scannade in alla papper hos min snälle morfar som ställde upp med hjälp) och jag har även sålt min naturkunskapsbok via blocket.

Nu är jag trött som en gris. Nattinatti!

...Nu är det "bara" 250 adresser kvar att samla in idag. :-)

Sitter och lyssnar på Petra Mede som var gårdagens sommarpratare i Sommar i P1 och mumsar i mig frukostmackor och en stoooooor kopp kaffe. Intressant historia hon har att berätta.

...Idag har jag jobbat i djurparken igen med insamling av mailadresser och jag måste säga att jag är jättemycket nöjdare efter avslutat pass nu än vad jag var i torsdags. 160 mailadresser fick jag in, allt som allt, vilket gav mig en timlön på nästan 250kr i bruttolön.

Målet är att få in 250 stycken på en dag. Då får jag någon slags bonus, sa chefen i morse i telefon. Jag undrar vad det kan vara för något? Får se till att slita hårt i morgon, onsdag och på torsdag. Någon av dagarna ska jag plocka bonus!

...Ryanair bevisade just att man inte behöver bry sig om andra människor så länge man kan profitera på dem ändå. Nu vill man från deras sida installera ståplatser på sina flygplan, skriver SvD. Det här är ingen skämtbild och antagligen kommer deras flygplan rustas med 60 såna här platser inom några år.

...Precis när man behövde pengarna som bäst och faktiskt lyckats få en liten anställning som bara skulle vara några dagar så händer följande:

Igår på väg hem från den hemliga terroristorganisationen ICA (jag förklarar det interna skämtet en annan gång, för det är bättre än den uppenbara förklaringen) när Älskling och jag skulle upp för trapporna till vår lägenhet så snubblar jag framlänges på mina förbannade skor, som blivit blöta av allt regn som föll igår. Jag landar på knäna och blir stående så en stund på grund av smärtan. Vänster knä värkte jättemycket och jag undrade hur jag skulle klara att gå i djurparken och samla in mailadresser (det är vad min arbetsuppgift går ut på) en hel dag till om det värkte såhär.

Vi gick upp hem och jag lagade middag, fortfarande med en molande smärkta i vänster knä. Jag tänkte att om det fortsätter värka så kommer jag vara tvungen att sjukanmäla mig, trots att jag bara har det här jobbet just nu, men att jag skulle vänta till morgondagen för att känna efter. Det gjorde skitont i morse också kan jag berätta för dig. Idag har jag alltså varit hemma och bara vilat knäet och det var väl lika bra det - jag hade inte velat krypa runt i djurparken de sista fyra timmarna.

En annan grej som också är förbannat irriterande är att min mobil är inlämnad på lagning igen, trots att den var det så sent som för tre veckor sen eller så. Den här gången var det minneskortsläsarens tur att börja strula.

När jag var på väg till utgången av djurparken igår tänkte jag att jag skulle ta några blogg-foton med den inbyggda kameran i mobilen, men när jag väl ska fota kommer det upp mitt på skärmen att minneskortet är fullt, trots att det står att jag har 157 bilder kvar att ta nere i vänster hörn. "Men fine!" tänkte jag och började försöka radera lite bilder så att jag skulle kunna fota i alla fall en noshörning, en lemur eller något annat roligt. Det som händer när jag gör detta är att mobilen helt plötsligt vägrar läsa mitt minneskort, det står att det inte finns några bilder alls i telefonen, min bakgrundsbild försvinner, mina saker försvinner för att strax därefter komma tillbaka. När det väl kom tillbaka upprepades proceduren gång på gång; bilderna fanns i kameran för att strax därefter försvinna. Det är alltså glapp i kortläsaren.

När jag väl kom tillbaka till stan gick jag ner till 3 för att lämna in den. Killen i kassan var en sån där "slick-rick"-säljartyp och han frågade naturligtvis varför jag har valt att avsluta mitt abbonemang hos dem i slutet av oktober när min bindningstid går ut. Jag svarade honom att jag är trött på att bara köpa skitmobiler hos dem, att deras abbonemang var onödigt dyra och att jag bestämt mig för att köpa en iPhone när bindningstiden var slut. -Och ni säljer ju faktiskt inte iPhone. Men tji fick jag för den 31 juli börjar de nämligen att göra det, den nya modellen dessutom. Nu får jag ta mig en funderare och se vad de har att erbjuda i abbonemangsväg när den väl kommer.

Nu när jag har gnällt av mig lite måste jag skriva åtminstone en positiv sak. I MORGON DRAR VI PÅ KRYSSNING!!!

Mitt tidigare inlägg om den briljanta bevakningen av Måns Zelmerlöws älgbajsupplevelse har tagit sig rakt in på Bloggportalens topp 3 som visas upp bredvid artikeln. Hoppas även att Martin Gustafsson, författaren av den makalöst förtjusande artikeln om Måns och bajset, läser min recension av denna underbara och fascinerande form av samhällsrapportering och att han inser att han kanske borde ägna sig åt att fota snarare än att skriva.

...Aftonhoran Aftonbladet gör det igen. Tidningen vars nyheter slår det mesta i kategorin "värdelös information" har den här gången tagit upp olyckan som Måns Zelmerlöw råkade ut för i söndags. "Seriös journalistik" när den är som bäst. Stackars Måns. Stackars älg.

Tack för den oerhört viktiga informationen, AB. Jag vet inte hur jag skulle kunnat forstätta leva med mig själv om jag inte fått reda på det här. Det känns härligt att veta att kvalitetsjournalister som Martin Gustafsson finns i denna fina, respektabla yrkeskår och kan ge oss de viktigaste uppdateringarna om alla viktiga och aktuella samhällshändelser som försigår världen över. Jag tror inte att stora journalistpriset är långt borta nu efter ett sånt internationellt storscoop som den här nyheten innebär, utan jag kan faktiskt känna den ljuva doften av det hägra i fjärran.

Jag tror nog att Gustafsson håller med mig om den viktiga roll som hans seriösa och banbrytande journalistik spelar och vilken enorm påverkan den måste ha på våra samhällsmedborgare, som annars skulle fått gå helt ovetande. Jag undrar om han har något nytt om Stenålderspojken som vägrade äta upp sin spenat också?

Denna sensationella, internationella "Nyhet" om Måns Zelmerlöw hittar du i sin helhet här.

...Kommer snart att komma. Nu är jag för trött för att orka berätta och jag ska precis hoppa i sängen, där Älskling redan ligger och sover. Vi får höras om det i morgon istället.

Nattinatti!

...Det har varit lite dåligt med uppdateringar de senaste dagarna, och jag väljer att skylla det på hettan som äntligen återvänt till "Norrpan". Solen gör mig trött och yr... Eller nåt.

Ikväll har jag, Älskling, Macke och Malin haft en redigt skön Prison Break-kväll. Vi måste vara de enda som inte sett färdigt säsong fyra ännu, tror jag. Ikväll brände vi av åtta avsnitt. Nice.

Arwen har fått urinvägsinfektion. Stackaren. Det är inte lika nice. Vi ska åka till veterinären i eftermiddag och låta honom praktisera sin voodoo på henne. Hoppas att allt går bra bara. Veterinären som vi har bokat tid hos är en kollega till Bengt Röken, som är chefsveterinär för Kolmårdens Djurpark, så jag misstänker att han är bra, även om han verkade lite grumsig när jag pratade med honom i telefon.

Nu ska Anders sova strax. Nattinufsan!

...Idag har vi varit i rastgården i flera timmar. Oj vad trött hon är nu!

Det började med att jag och Arwen gick dit runt 12-snåret för att hon skulle få leka av sig lite; vi har kommit fram till att vi måste börja gå till rastgården varje morgon för att hon ska vara lite lugnare på kvällarna. Hon blev jätteglad av att få komma ut och springa lite och rusade runt i stora cirklar och tumlade fram under stor kalabalik. Det såg jättekul ut att se på.

Efter en stund kom en tjej förbi med en schäferhanne som hon fick busa lite med. Först var hon ganska blyg och rätt så reserverad, men efter en stund så lossnade det och de busade ganska bra tillsammans. Men det bästa kom när schäfer-kvinnan gått därifrån.

Medan jag var och köpte fika och fyllde på Arwens vattenflaska kom det en boxerhanne till rastgården och när jag kom tillbaka höll de på att busa för fulla muggar.

Nu ligger hon i en pöl av svett och dregel på golvet och flåsar, så hon kommer nog att sova riktigt gott ikväll. Och har vi tur så kommer boxerhannen dit imorrn igen med sin lill-husse...

Bilder på spektaklet utlovas om en stund. Först måste jag hinna lägga över bilderna i datorn och klippa lite i det som vi filmade.

Tack, Cat, för att du hade den här roliga listan på din blogg så att jag kunde stjäla den. Det hade varit svårt att göra annars. ;D

1. Bästa toaläsning?
Språktidningen, Rocky eller Larson

2. En bok med ett djur?
Boken Varför är det så ont om Q av Hasse Alfredsson med boven som inte har något namn som tillsammans med Q-hunden stjäl så många bokstäver de kan.

3. En kärlekshistoria?
Doktor Glas av stockholmsförfattaren Hjalmar Söderberg är nog den mest sorgliga kärlekshistoria jag läst, men också den absolut överlägset bästa.

4. En uppväxtskildring?
Förra årets nobelpristagare J.M.G Le Clézio har ju skrivit en om sin far som heter Afrikanen. Den var läsvärd.

5. Om jag vore detektiv, ville jag vara som…?
Mästerdetektiven Kalle Blomqvist. Eller Sherlock Holmes. Eller Agaton Sax.

6. En bok jag aldrig tänker läsa:
Grottbjörnens folk eller valfri Jackie Collins-bok ligger långt ner på min prio-lista. Jag tror risken är större att mina framtida barn läser dem innan mig.

7. Ett språk jag önskar jag kunde läsa på:
Japanska eller tyska. Jag vill kunna läsa manga och jag skulle vilja kunna läsa klassiker som Den unge Werthers lidanden på originalspråk. Jag skulle även vilja bli bättre på franska så att jag faktiskt orkade läsa ut Le Hobbit (Bilbo) utan att behöva sitta med ordbok bredvid. Jag vill också läsa Le petit prince igen och kunna förstå sammanhanget bättre.
 
8. Senast inköpta tidning:
Språktidningen om prenumerationer räknas, annars var det nog nån Larson-tidning eller något liknande på pressbyrån inför en tågresa. Jag läser inte så många tidningar nuförtiden. Nyheter finns på nätet och det går att läsa serier där också.

...Jag är så trött! Helt otroligt trött.

Idag firade vi Älskling och hennes systersons födelsedag ute i Svärtinge. Att vi firade båda beror på att de fyller ganska nära varandra. Det har varit trevligt, men uttröttande. Inte för att jag gick upp så tidigt i morse eller något sånt, det tar väl bara en del på krafterna att äta så mycket kakor som vi gjort.

Det är även min lillasysters födelsedag idag och nu har hon blivit så pass gammal att hon får köra moppe; 15 år har hon blivit närmare bestämt, och jag ska ta med mig Arwen dit lite senare när jag hör från dem. Just nu ska jag i alla fall bara ta det lite lugnt och vila upp mig. Om jag orkar ska jag försöka ta itu med disken om en stund.

...Lyssna så fint Arwen kan sjunga! Själv hade jag ingen aning om att jag var så värdelös på att spela munspel.

I höst börjar jag på Retorikprogrammet på ÖU. Hejdå, Norrköping!

...En tom scen. En ensam mikrofon i en ensam spotlight. Bakgrunden består av de första tonerna till Man in the mirror. På mitten av scenen: den gyllene kista som nu ska vara Michael Jacksons sista viloplats.

Det var ett sorgligt sista avsked vi igår fick ta del av live från Staples Center i Los Angeles, men samtidigt var det både väldigt vackert och antagligen väldigt skönt för de som var där och för oss som tittade att tillsammans få ta farväl av den största popstjärna som världen hittils kunnat frambringa. Ett avsked värdigt en artist av Jacksons dignitet.

På en stor skärm i bakgrunden kunde man se familjefoton och närbilder på Michael från olika fotosessioner och konserter. Det visades även rörliga bilder på honom som barn och från olika uppträdanden. Det var vackert och smakfullt.


Det var många artister som ställde sig framför mikrofonen för att, inför hela världen, få säga ett par sista ord om Michaels betydelse för dem själva samt för världens befolkning som helhet. När Brooke Shields tog sitt farväl tårades hennes ögon och när hon läste en passage ur Den lille prinsen var det nog fler än hon som inte kunde hålla dem tillbaka:

"Det som är särskilt rörande med den här sovande prinsen...är hans lojalitet till en blomma - bilden av en ros lysandes inom honom som en flamma i en lykta, till och med när han sover. Och jag insåg att han var ännu skörare än vad jag trott. Lyktor måste skyddas. Minsta vindpust kan blåsa ut dem."

Efter Shields farväl var äntrades scenen av Jermaine Jackson som sjöng Michaels favoritlåt, Smile som Charlie Chaplin skrev till filmen Moderna tider:

"Smile though your heart is aching
Smile even though its breaking
When there are clouds in the sky, youll get by
If you smile through your fear and sorrow
Smile and maybe tomorrow
Youll see the sun come shining through for you
[...]
Thats the time you must keep on trying
Smile, whats the use of crying?
Youll find that life is still worthwhile
If you just smile"

Men det var fler artister och kändisar som skulle visa sin vördnad för den lille prinsen. Maiah Carey sjöng I'll be there och när Usher intog scenen och sjöng Gone too soon började fick  även han en klump i halsen när de sista stroferna sakta klingade ut. Han tröstades sedan av familjen Jackson som kom fram och förenades med honom i en stor gruppkram. Det blev många gruppkramar igår kväll.

Det som rörde mig till tårar var när hans dotter Paris ställde sig framför mikrofonen innan familjen lämnade Staples Center:

"Ända sen jag föddes..Har pappa varit den bästa far ni någonsin kan föreställa er..." Hennes röst gav vika när hon fortsatte med att säga "Och jag vill bara säga att jag älskar honom så [otroligt] mycket."

...Och det trots att jag, på grund av arbetsbrist, är praktiserande hemmaman. Konstigt.

Dagen har gått åt till att se till hundarna och att dega i stort sett. Jag har spelat dataspel också. Jag har kommit på att det faktiskt är rätt så skoj.

Dels har jag fixat en emulator så att jag kan spela massa gamla Sega megadrive-spel vilket man kan fastna rätt så hårt för, men spelet som har fått mest uppmärksamhet idag är Postal 2, spelet som blivit utnämnt till världens mest våldsamma spel. Roligt som bara attan faktiskt.

Spelet går i stort sett bara ut på en sak: döda så många du kan på de mest brutala sätt du kan komma på. Jag förvånas över hur roligt jag faktiskt tycker att det kan vara att hälla bensin på någon och tutta på, eller att slå ihjäl folk med spade. Man kan göra värre saker än så, men det kanske inte behöver berättas om i skrift.

Det hjälper uppenbarligen inte hur bra man är som hemlig agent om man har en klantig fru som tänker först och handlar sen. John Sawers, som liknats vid en äkta James Bond, tillträdande chef för det legendariska MI6 har en sådan hustru. Utan att tänka sig för la hon ut känsliga uppgifter på (japp, du läste rätt) Facebook. Stora rubriker både i DN och SvD. Verklighetens James Bond framstår idag snarare som Kommisarie Closeau.

På något sätt förlorade just MI6 lite av den legendstatus som det fått genom Ian Flemmings böcker och alla filmer. Hur man kan anförstro chefsposten till en av världens mest kända underrättelsetjänster till en sådan man övergår mitt förstånd. Men lite roligt är det allt. Och visst får det en att fundera lite. Om verklighetens James Bond verklighetens Closeau har hängts ut på Facebook så kanske Bin Ladin eller Kim Jong-il också har ett varsitt konto? Det måste jag undersöka.

En snabb koll visar att de faktiskt har det båda två. Herr il har till och med flera stycken.

...Så istället för att skriva något roligt kommer här lite bilder från en fotosession som jag hade med Bimmer och hunden Cavelia när jag var nere i Fjällbacka:

...En av DN's roligaste nyheter på länge handlar om den enda grisen i Afghanistan, som igår släpptes från den karantän där den fått sitta i två månader av rädsla för svininfluensa.

DN kan även rapportera att grisen heter Khanzir, vilket betyder gris på pashtun. Jag undrar vad Usama betyder?