...Ryanair bevisade just att man inte behöver bry sig om andra människor så länge man kan profitera på dem ändå. Nu vill man från deras sida installera ståplatser på sina flygplan, skriver SvD. Det här är ingen skämtbild och antagligen kommer deras flygplan rustas med 60 såna här platser inom några år.

...Aftonhoran Aftonbladet gör det igen. Tidningen vars nyheter slår det mesta i kategorin "värdelös information" har den här gången tagit upp olyckan som Måns Zelmerlöw råkade ut för i söndags. "Seriös journalistik" när den är som bäst. Stackars Måns. Stackars älg.

Tack för den oerhört viktiga informationen, AB. Jag vet inte hur jag skulle kunnat forstätta leva med mig själv om jag inte fått reda på det här. Det känns härligt att veta att kvalitetsjournalister som Martin Gustafsson finns i denna fina, respektabla yrkeskår och kan ge oss de viktigaste uppdateringarna om alla viktiga och aktuella samhällshändelser som försigår världen över. Jag tror inte att stora journalistpriset är långt borta nu efter ett sånt internationellt storscoop som den här nyheten innebär, utan jag kan faktiskt känna den ljuva doften av det hägra i fjärran.

Jag tror nog att Gustafsson håller med mig om den viktiga roll som hans seriösa och banbrytande journalistik spelar och vilken enorm påverkan den måste ha på våra samhällsmedborgare, som annars skulle fått gå helt ovetande. Jag undrar om han har något nytt om Stenålderspojken som vägrade äta upp sin spenat också?

Denna sensationella, internationella "Nyhet" om Måns Zelmerlöw hittar du i sin helhet här.

Det hjälper uppenbarligen inte hur bra man är som hemlig agent om man har en klantig fru som tänker först och handlar sen. John Sawers, som liknats vid en äkta James Bond, tillträdande chef för det legendariska MI6 har en sådan hustru. Utan att tänka sig för la hon ut känsliga uppgifter på (japp, du läste rätt) Facebook. Stora rubriker både i DN och SvD. Verklighetens James Bond framstår idag snarare som Kommisarie Closeau.

På något sätt förlorade just MI6 lite av den legendstatus som det fått genom Ian Flemmings böcker och alla filmer. Hur man kan anförstro chefsposten till en av världens mest kända underrättelsetjänster till en sådan man övergår mitt förstånd. Men lite roligt är det allt. Och visst får det en att fundera lite. Om verklighetens James Bond verklighetens Closeau har hängts ut på Facebook så kanske Bin Ladin eller Kim Jong-il också har ett varsitt konto? Det måste jag undersöka.

En snabb koll visar att de faktiskt har det båda två. Herr il har till och med flera stycken.

...En av DN's roligaste nyheter på länge handlar om den enda grisen i Afghanistan, som igår släpptes från den karantän där den fått sitta i två månader av rädsla för svininfluensa.

DN kan även rapportera att grisen heter Khanzir, vilket betyder gris på pashtun. Jag undrar vad Usama betyder?

I natt hände något totalt oväntat. Michael Jackson (50), värdlens nu mest kända pop-ikon, gick ur tiden. Jag, Älskling och Macke skulle precis sätta på avsnitt 19 av Prison break säsong 2 när Älskling plötsligt ropar till. Hon satt med sin laptop i knäet och sa åt oss att titta. På skärmen var aftonhorans aftonbladets hemsida och förstanyheten var att Michael Jackson är död. Vi bara tittade på varandra.

När Palme dog kan jag tänka mig att våra föräldrar måste känt en liknande overklig känsla; ”Är det här verkligen sant?” och eftersom ingen av oss längre kände för att titta på Prison break började vi jaga nyheter för att bekräfta vad en enda nyhetssajt i USA hade att berätta. Ny Times, La Times, Le Monde och de andra internationella nyhetssidorna rapporterade nämligen bara att han (Jackson) befann sig på sjukhuset och att läget var kritiskt, men det var allt, så vi kände att vi var tvungna att leta vidare tills vi hittade någon sida som kunde bekräfta ryktet. Och det var sant.

När oförutsedda händelser som denna sker utbryter ett slags mystisk mass-psykos; fans samlas utanför sjukhuset och minnesstunder hålls på olika ställen världen över. När barn dör i Darfur är det ingen förrutom deras mammor som gråter eller håller andan. Det är mystiskt.

Jag kan bara tänka mig hur mina två vänner känner sig som lagt ut tiotusentals kronor på biljetter till London-konserterna. Jag lider med dem.

Låt oss minnas den underhållning han spred och inte de tragiska ryktena omkring hans person. I ett läge som detta är sånt ointressant. Det som är viktigt att minnas är istället den påverkan han har haft på modern musikindustri och den enorma glädje hans musik spritt (och kommer sprida) till generationer världen över. Det är det jag tänker komma ihåg.

Vilken kille har inte nån gång försökt dansa en misslyckad moon-walk på något dansgolv för att imponera? Vilken kille har inte stått framför spegeln och mimat till någon av hans låtar eller tagit sig i skrevet på hans karaktäristiska sätt? Jag vet att jag har det.

Solen har gått ner för en av världens största popstjärnor - och jag står fortfarande handfallen.

Och naturligtvis så glömde jag min laddarsladd till laptopen hemma.

Christian Engström lägger sin förtidsröst i Eu-valet...

...Att få reda på att man är smartare än fem procent av DN-läsarna känns som en rätt så klen tröst måste jag ändå säga. Jag får ta och göra min hemläxa och ässa testet nästa vecka istället.

...Och alla Sveriges pirater jublar idag!

Att ställa som författare ställa sig på piraternas sida ideologiskt är måhända lätt i tankarna, men det måste vara svårare för dig då den enda positiva rösten som hörs från kulturarbetarnas håll i den här frågan i nuläget är din egen. Ditt initiativ är beundransvärt, Unni. Sveriges pirater är stolta över dig. Jag är stolt över dig.

Tack, Unni, för att du är på rätt sida av staketet!

Några få artister, däribland Timbuktu, har visat sig vara kloka nog att ta ställning mot detta, i detalj kontrollerade och reglerade sovjetliknande samhälle som piratjägarna i sin iver försöker skapa - resten står tillsammans med Jan Guillou, Liza Marklund, Per Gessle och Dick Harrison och applåderar saker som Ipred, Acta, Telekompaket och andra tjänster som är föreslagna för att kväva internet (om de inte bara håller käften såklart). De skriker högljutt och slår på stora trummor och uttalar sig gång på gång om frågor som de inte har satt sig in i överhuvudtaget. De spottar på ett helt kundsegment och kallar dem för skurkar. Det är tragiskt.

I en artikel på Newsmill (23 april 2009) skriver Unni Drougge om sitt ställningstagande:

"I stort sett tycks den framgångsrika författarklunga som mobiliserats mot "fildelningens faror" ha handlat snarare på impuls och i affekt än med förnuft och kunskap. Inför nya utvecklingssteg uppstår lätt moralpanik och många ansluter sig ängsligt till den brölande hjorden när larmet går om ett hot mot det invanda."

Ta dig tiden att läsa hela Unni Drougges artikel för den är både välskriven och intressant. Nu återstår det bara att se om hennes bok också är något att ha. Själv tänker jag seeda veckan ut i vilket fall som helst.

---

...Nu väntar bara att se om ministerrådet accepterar industriutskottets beslut. Fan vad nöjd jag blir. Man kanske skulle skriva till våra parlamentariker lite oftare? Skönt att DN twittrar så flitigt. Då vet man allting först.

...Så skjuts omröstningen om telekompaketet upp tack vare den massiva uppslutningen här på nätet. Tillsammans är vi starka. Hoppas bara att det går igenom när de väl kommer till skott sen. Och fortsätt att maila till politikerna!

...Den här killen har tagit ett bra initiativ och gjort en banner till PiratPartiet som har mina sympatier inför valet till EU-parlamentet. Därför har jag lagt upp den på min blogg där den kommer att ligga till dagen efter valet.

Jag uppmanar alla mina Pirat-kollegor att göra samma sak. 'All reklam är bra reklam' heter det ju.

...Jag läser i aftonhoran aftonbladet om eleven på Konstfack som olovligen samplat musik från dataspel och klippt om en musikvideo utan att ha tillstånd från upphovsmännen. Copyright på konst. Frågan som dyker upp är naturligtvis hur mycket modernister som Andy Warhol skulle fått betala för sina Brillo-boxar, Campbell-sopporna eller Marilyn Monroe-serierma?

Ett av de alternativ som känns merst förlegat är förslaget om mobilabbonemangen där man alltså betalar en summa och abbonerar på streamad musik och film i mobilen. Det jag tror mer på är i så fall mobilabbonemang som ger obegränsad tillgång till intrernet som lösning eftersom det ger fler männinskor möjlighet att ta det av det som de själva vill ha istället för top 40-listans Lady GaGa eller vad de nu råkar heta. Även en obligatorisk bredbandsskatt ser jag som problematisk, då det ju egentligen bara vore en förlängning av kasettskatten där alla måste betala oavsett om de fildelar eller ej, något som jag själv anser vara mycket orättvist.

Det sista alternativet, att ta betalt för enstaka filer, är nog det enda av de gamla alternativen som fortfarande skulle kunna funka hyfsat. I alla fall ett tag till, innan de reklamfinansierade alternativen vuxit sig starkare. Alternativ som iTunes fungerar i viss mån även om DRM-skydd är något av det vidrigaste som finns. Om jag trots allt har betalt för en musikfil vill jag ju kunna använda den i alla mina mediaspelare och inte vara begränsad till bara min iPod och min laptop.