...måste jag ju få vara när jag precis lämnat in B-uppsatsen, fått full pott på senaste hemtentan (30/30p) och jag dessutom (första gången i akademiska sammanhang, mig veterligen) omnämns vid namn i samband med att det hänvisas till min Wikipedia-artikel om Platons ställning inom retoriken i Doc. Anders Erikssons mycket intressanta artikel om Wikipedias tillförlitlighet, som han skrivit till det senaste publicerade numret av RetorikMagasinet.

Tänk nu inte jante-tänk idag, utan gläds istället för min skull. Jag kommer i alla fall ta tillvara på och njuta av denna mentala vitamininjektion.

---

EDIT: Eftersom någonting mystiskt verkar ha inträffat med länkarna lägger jag dem även här nere så att du kan läsa dem om du vill.

Om Platons ställning inom retoriken (skrivet av mig) http://sv.wikipedia.org/wiki/Platon#Retorik

Om Wikipedias trovärdighet (skrivet av Doc. Anders Eriksson) http://retorikmagasinet.se/pdf/rm45_Eriksson_Wikipedia.pdf

Länk till RetorikMagasinets hemsida http://retorikmagasinet.se/

Under den här terminen har jag verkligen insett att jag många gånger överproblematiserat mina uppgifter så till den milda grad att jag ofta inte bara besvarat frågan som ställts, utan även redogjort för (minst!) två andra svar som skulle kunna vara jämbördiga med, eller räknas som synonymer till det första. Den här gången bestämde jag mig för att inte gå i den fällan, utan stålsatte mig genom att besvara de ställda frågorna utifrån hur de var formulerad istället för det samt hur de också skulle ha kunnat formulerats. Det kändes som ett taktiskt smart utspel, och jag tror faktiskt att det kan komma att bli en användbar strategi framöver – om inte annat så för att bevara min personliga hälsa och kanske (Gud förbjude!) lämna lite tid över till andra nöjen än min nuvarande äta-skita-plugga-sova-rutin.

Smurfarna hämnas genom att bryta ner självförtroendet hos den kvinnliga varelsen genom att angripa hennes utseende. Efter detta låser Gammelsmurf in sig själv i flera dagar(!) med den, av Gargamel skapade, smurfoida varelse (som den stammen nu manipulerat till att känna sig oattraktiv) i sitt laboratorium. Det blir här uppenbart att denna smurfoid inte endast en känslolös automaton, utan är en individ som besitter smufiska egenskaper redan innan Gammelsmurfen och Smurfan har sin tête à tête i laboratoriet.

Ingen annan smurf har tillgång till denna plats utan Gammelsmurfens tillåtelse. Vad som sker därinne är därför ett mysterium, men det som går att utläsa av myten är att det här sker någon slags transformation i Smurfans väsen. Från att ha beskrivits som en smurfoid med vissa kvinnliga attribut (klänningen och det långa håret) genomgår nu Smurfan här något slags metamorfos och kommer efter flera dagar ut som en ny, förbättrad version av sitt ursprungliga jag - ett slags Smurfan 1.1.

Denna kortfattade analys väcker på många sätt fler frågor än den ställer svar. En fråga jag ställer mig är exempelvis vilka de bakomliggande faktorerna till Smurfans metamorfos var om hon trots allt var en autonom individ redan innan Gammelsmurfs ingrepp i laboratoriet? Vad var det egentligen som skedde under de dagar som Smurfan och Gammelsmurf spenderade i ensamhet? För att finna svar på dessa frågor krävs en mer ingående analys med fokus på hur den ideologiska övertygelse som delas av det smurfiska tankekollektivet påverkat smurfarnas agerande. Även en Burkiansk pentadanalys av texten skulle kunna vara användbar för att kasta ljus över dessa händelser. Dessa, samt övriga frågor, lämnar jag dock öppna till läsaren av denna bloggpost att besvara.

...Jag tror att jag en vacker dag kommer att inse meningen med livet. Jag är också fullständigt övertygad om att detta är typ sekunden innan jag dör. Jag vet inte varför det är så, men det är så.

Nu har jag äntligen bestämt mig för att vara klar med min PM som jag kluddrat på i över en vecka. Hoppas bara att jag får godkänt så att jag kan lämna kursen bakom mig sen. "Kommunikativt ledarskap". Nejvars.

...Sitter här och känner mig förvirrad när jag funderar på hur jag ska lägga upp mina två veckor i Kungliga Hufvudstaden.

Jag tror jag har det, men tio minuter senare är jag övertygad om att jag inte har det. Så har det sett ut sen i morse. Jag ska försöka sammanställa informationen jag fick in igår till att börja med så får jag utgå från den. Jag tror jag har det nu. ;)

...Hur hänger det här ihop? Organisationsteori och animaliska slaggprodukter? Svaret är att de egentligen inte gör det alls, men att jag ikväll fått ta del av både och.

Min katt är en underbart fantastisk (men också gravt emotionellt störd) rag doll, vars främsta uppgift här i världen är att älska husse över allt annat. Såhär ser hennes tankeverksamhet ut: Husse är fantastisk och det är alltid lika kul att följa honom från rum till rum för att se vad han har för sig. Det är viktigt att kunna föra en konstruktiv dialog med husse även om han inte alltid verkar förstå vad jag menar. När husse inte är hemma är det inte alls lika kul. Kontrasten mellan att vara en pratglad mysboll och att vara en uttråkad hemmakatt är inte alltid angenäm. Därför bör husse bestraffas om jag drabbas av sådant ogemytligt beteende. Därför ska jag slå till där det gör som mest skada för att husse ska förstå. Men var är det? EUREKA! Jag kissar i husses säng. Då får han, den jäveln...

Detta är vad min kära lilla Ayla gjorde i helgen. Två gånger. Dels på den huvudkudde som hon vet att jag sover på, men också på det stora fina dubbelsängstäcket. Som extra bestraffning kissades det även igår på det enkelsängstäcke som jag bäddat med i söndags när jag tagit bort de kissiga sängkläderna. Därför tvingades jag igår till att byta sängkläder ytterligare en gång så att jag nu är inne på mitt sista rena täcke. Detta skedde naturligtvis mitt i jävla natten precis när jag skulle gå och lägga mig. Men så går det väl när man som husse inte förstår att man borde vara hemma mer istället för att springa runt i sin fina overall på Bärseback och Publikum. Behöver jag ens nämna att jag stängt dörrarna till sovrummet idag när jag inte varit hemma?

Kvällens två nöjen (förutom den fantastiska middagen Christer och Jennifer bjöd på) har därför bestått i att tvätta täcken och kuddar parrallelt med mitt ihärdiga ikappläsande av den kurslitteratur (Bolman & Deal) som jag borde läsa klart innan min VFU (min verksamhetsförlagda utbildning) som kickar igång nästa vecka.

Nu däremot, käre vän, är det dags att nanannanananna kudde.

Toodles!

...Nu är all kurslitteratur inför dagens föreläsning inläst. Det blir lätt så (när man varit borta och roat sig i dagarna tre på episka födelsedagsfester) ibland.

Jag får torka bort tandkrämsgucket från musplattan när jag vaknar sen (den droppar!).

Natti!

...Visst blev det VG på muntan. Damn, I'm good!

Jag tror jag ska fira detta genom att ta mig en skolfri kväll, kanske läsa liiite i de böcker som ska vara lästa till måndag, men antagligen inte (möjligtvis om jag inte kan somna :P). Nu är det fanimej helg.

...Den jefla fråga 10 till morgondagens tenta. Det finns inget svar i kursböckerna. Man ska fan inte behöva leta upp svaren på Wiki-jävla-pedia till tentan? Får man ens ställa frågor som inte är förankrade i kurslitteraturen?

Snart kommer huvuden att rulla!!! :@

...Hoppas att CCR-utbytet på videolänk i eftermiddag blir spännande. Vi ser fram emot det.

Nu är det dags att göra sig i ordning för en ny, spännande dag.

...Damn you, Stier, Steinfatt, Rogers, Dahl och alla andra interkulturella forskare! Allt ska bakas in. Allt ska bankas in. Allt ska sitta där på torsdag.

Jag kommer inte kunna tänka på någonting förutom det interkulturella samspelet människor emellan förrän den här satans veckan är över. GAAAAAH!

...Fråga mig inte hur läget är för, i ärlighetens namn känns det i stort sett lika värdelöst varje dag. Men just den här morgonen var kanske ännu lite mer värdelös än andra morgnar och därför har jag varit putt under större delen av förmiddagen.

Jag skulle ha varit på universitetet klockan 8:15 i morse. Jag vaknade 9:30. "Aj då!", säger du kanske nu, men jag funderade lite och kom fram till att jag tänkte försöka vända de här ständigt återkommande missödena som jag råkat ut för den senaste tiden till min fördel, så nu har jag letat fram bra saker i allt det värdelösa som denna dag erbjuder mig. Jag tänker såhär:

För det första så var seminariet antagligen inte något mer än en fördjupning av det som jag läste i den enda kursboken jag har fått tag i än så länge (har beställt resten så de är på väg) igår. Fördjupningar är jättebra, men jag kan klara mig utan dem om jag bara läst det som ska läsas inför dem. Och det är bra att ha gott minne. Det är en fördel när tentorna och muntorna kommer senare under terminen.

För det andra så ger det här mig mer tid att städa innan Mormor kommer i morgon. Jag hade i och för sig bara tänkt att dammsuga, diska och plocka ner tvätten, men nu har jag tid att moppa golven också. Om jag orkar det vill säga. Det är en fördel att (kanske till och med två) att jag får rent och att jag får en glad mormor som inte behöver sova med en gammal pizzakartong på golvet (nu måste jag förtydliga eftersom det var en metafor - det finns ingen pizzakartong i lägenheten).

Eftersom jag sovit extra dåligt de senaste nätterna och både ätit för lite och fått i mig för lite vätska har jag vaknat med en skönt segdragen huvudvärk som inte verkar vilja ge med sig. Jag tror även att användandet av sömntabletterna jag tar kan tänkas påverka det här. Tänkte hursomhelst pilla i mig en värktablett och se om det hjälper. Och det är en fördel för Pfizer eller vilka det nu är som gör Ibumetin.

Jag tror att jag ska ta och göra mig lite frukost. Eller åtminstone en mugg kaffe eller två.

...Men i det verkliga livet (AFK) rör sig saker kan jag lova. Bara nån vecka kvar till jul, även om det inte blir mycket till lov att tala om när man ska skriva A-uppsats i retorik med två kollegor. Ska redovisa en bildanalys i morgon. Det ska bli spännande.

Livet rullar på, även för en vir bonus som undertecknad. Och nu är det dags att lägga sig.

...Så slutar det ändå med att man sitter och gör något helt annat. Ta mig som exempel. Jag är bäst i världen på att inte göra vad jag ska.

Jag har nu konsekvent i en vecka skjutit upp en uppgift som jag borde tagit itu med på en gång. Visserligen kan jag skylla ifrån mig och säga att jag inte riktigt visste hur jag skulle gå tillväga förrän igår, men det vore att modifiera sanningen lite. Jag har ju beskrivningen och vet på ett ungefär vad jag ska göra, jag vet bara inte var jag ska samla stoffet ifrån.

Egentligen hade jag tänkt att sitta med den uppgiften ikväll eftersom Älskling är ute och partar med sina klasskompisar och vår inneboende har gått och lagt sig, men icke. Eftersom det är tråkigt så skjuter jag det framför mig även ikväll. "Jag gör det imorrn..." har varit ett mantra som upprepats gång efter annan under veckan som gått.

På fredag ska uppgiften vara inlämnad. Klarar jag av att göra den imorrn, månntro?

...Nu sitter jag här och pluggar in en massa kunskap. I 45 minuter ska jag sitta innan jag ska kasta mig på min cykel och i ilande fart bege mig ner till skolan. Vi har ju redovisningen och examinationsfrågorna idag. Allting handlar såklart om retorikens historia.

Visste du att Erik XIV och hans lillebror Johan III fick träna sig på att gå, stå och prata rätt redan som små barn?

...Det här är de saker man behöver för att plugga klockan 21:50 en måndagskväll. Lägg gärna märke till mina nördiga (men otroligt användbara) pedagogiska post-it-lappar som markerar varje kapitel och viktiga passager. Lägg även gärna märke till den nördiga (men ack så nödvändiga) boklampan som sitter fastklämd på boken Svensk Retorik. Jag måste ju göra vad jag kan för att hålla min nörd/gubbstatus intakt...