Aloha betyder både "hej" och "farväl"
Jag vill tacka alla er som följt mig under resans gång och önskar er all lycka och framgång vad ni än tar er för! Jag säger inte farväl, för jag vet att vi ses igen, men kanske inte just här på dopplereffekten.
- Sokrates
Strindberg och Sveriges äldsta universitet...
Strindberg läste vid Uppsala. Förvisso bara en halv termin, men tillräckligt länge för att han skulle komma att avsky det och skriva nid-texter om universitetslivet. Det känns spännande att läsa vid samma läroverk som Strindberg. Jag fick dock höra av en vän att Uppsalas brats vaskar skumpa i lokalerna som Strindberg vistades i. Det tog på något sätt udden lite av min rädsla.
- Sokrates
Metal...
- Sokrates
ÄNTLIGEN!!!
- Sokrates
Sjutton också...
- Sokrates
Jomenatt...
- Sokrates
Ayla...
- Sokrates
Bröllopsyra...
- Sokrates
Om att leva med bipolär sjukdom...
...I december 2005 drabbades jag av min första mani. Jag blev så pass dålig att jag tvingades att läggas in på sjukhus under en kortare period och sedan sjukskrivas under den följande våren. Det tog hårt på min självkänsla att bli (och att vara) sjukskriven. Det jag sjukskrevs för var bipolär sjukdom, en sjukdom som man bär med sig hela livet.
Att leva med en sjukdom som man inte kan förlika sig med är ohållbart i längden. Därför väljer jag nu att outa mig själv och skriver detta blogginlägg. Dels för att andra kanske känner igen sig i det jag skriver, men kanske främst för att hjälpa er som inte förstår er på den här sjukdomen att förstå. Det är tungt att skriva om min sjukdom, men ni måste tro mig när jag säger att det är ännu tyngre att tvingas leva med den.
Att leva med bipolär sjukdom är som att leva i en konstant emotionell berg och dalbana. Vissa gånger är uppförsbacken väldigt hög och då kan vägen upp för den sluttande uppförsbacken vara väldigt lång och gå väldigt långsamt. Men efter uppförsbacken gör sjukdomen att man ramlar nedåt - och det kan gå fort. Ibland åker man i loopar och turbulensen kan vara enorm.
I min egen sjukdomsbild existerar både maniska episoder och depressiva perioder. Det ena följer på det andra. Både depressionerna, men främst manierna, inträffar oftast i pressande situationer. Vissa platser (exempelvis sjukhusmiljöer) stressar mig, ger mig ångest och får mig att må otroligt dåligt.
När diagnosen ställdes trodde jag inte på den. Läkarna hade (enligt mig) inte tagit sig tillräckligt med tid för att kunna ställa den sortens diagnos, en diagnos som jag trodde skulle förstöra mitt liv för gott. Nu vet jag att det inte stämmer, men livet med denna sjukdom har ändå varit en tung börda många gånger. Jag har inte valt att vara sjuk.
Jag har levt med min etikett i över fem år nu. Vissa gånger har diagnosen varit en för stor del av mig då jag periodvis har definierat mig själv utifrån min sjukdom. Det ska man inte göra och det gör jag inte längre. Jag har slutat skämmas. Jag är inte en sjukdom; jag är mer än bara en diagnos på en papperslapp.
- Sokrates
Say it Forward...
4. Bipolär sjukdom påverkar barn. Experter har enats om att bipolär sjukdom både kan påverka och påverkar barn, även om symptomen kan skilja sig diametralt från vuxnas. Det kan vara exceptionellt svårt för hela familjen, särskilt om den inte söker hjälp på grund av stigmatisering.
5. Stigmatisering skadar inte - det dödar. Många söker inte hjälp eller tar kontakt med sina vänner och familj, utan väljer istället att lida i tyshet. Eftersom hjärnan är det organ som påverkas påverkar symptomen uppträdande, förmåga att fatta beslut och humör. Detta skapar en idé om att en mentalsjukdom är ett karaktärsfel och att personen skulle kunna agera "normalt" om den bara ville. Denna diskriminering bidrar och uppräthåller det tragiska faktum att uppskattningsvis en av fem individer med bipolär sjukdom begår självmord.
Så snälla, ta ett par minuter idag och utbilda någon om bipolär sjukdom. Om den personen gör samma sak (och så vidare) tänk på vilken skillnad vi kan göra.
- Sokrates
Korta tips vid hantering av människor med bipolär sjukdom
Dos and DONTs of dealing with someone with bipolar disease
Do's and Don'ts for friends and family of people with bipolar. When someone is Bipolar, it is difficult for them, but also difficult for family and friends to know what to say and do. Below is a list of suggestions that I hope you will find helpful.
- Do learn everything you can about this disorder. The more you know the better equipped you will be to know what to expect.
- Don't ask me how I feel, unless you really want to know.
- Do realize I am angry and frustrated with the disorder, NOT with you.
- Do let me know you are available to help me when I ask. I'll be grateful.
- Do understand why I cancel plans, sometimes at the last minute.
- Do continue to invite me to all the activities. I never know from day to day or minute to minute how I will feel and just because I am not able to participate one day does not mean I won't be able to today.
- Do feel that you have the right to ask about my doctor or therapist appointments...but DON'T ask me if I'm taking my medications if I'm legitimately upset about something.
- Do continue to call me, even when I only seem to want a brief conversation.
- Do send cards, notes, and other reminders of our friendship or relationship.
- Do offer me lots of hugs, encouragement, and love, even when I seem to withdraw.
- Don't tell me I look too good to be depressed. I may be really fighting here to stay above water.
- Don't tell me you know how I feel. Each of us is different and two people with this disorder can feel totally different. Pain is a relative thing, this includes emotional pain. Do let me know that you understand or that you can relate to what I am saying.
- Don't tell me about your Aunt or the friend of a friend etc who is managing in spite of this disorder. We are not all the same and I am doing my best.
- Don't tell me to "pull myself up by the boot straps", "snap out of it", "what have you got to be depressed about, you have so much to be grateful for", "there are a lot of people worse off than you", "happiness is a choice" or the likes. Believe me if I could "snap" my fingers and have this disorder be gone, don't you think I would have done that a long time ago? Don't you think I would "choose to be happy"?
- Don't tell me not to worry, that everything will be alright or that this is just a passing phase...this is happening to me right NOW and things ARE NOT ALRIGHT!
- Don't tell me about the latest fad cure. I want to be cured more than anything and if there is a legitimate cure out there, my personal doctor will let me know. Also don't call my doctor a quack and encourage me to throw out my medications.
- Don't count me out. This could be the day that I'm ready to accept an invitation.
- DON’T GIVE UP ON ME...PLEASE…
- Sokrates
Vi skulle ju bli rockstjärnor...
- Sokrates
Skön trummis men på fel plats...
Ha en utomordentligt trevlig fredag!
- Sokrates
Om mitt hår...
Vem är jag egentligen lik?
Eagle Eye Cherry, Johnny Depp eller Lionel Richie?
- Sokrates
Har tänkt lite...
- Sokrates