...Sjukt ovärd bloggpost på gång här.

Just nu ligger jag i soffan med datorn i knäet utan att egentligen få någonting gjort. Helgen börjar närma sig sitt slut och måndagsschemat påbjuder film- och bokanalys, så snart måste jag sätta mig och läsa igenom analysmetoden igen så jag har koll på det när jag och min kurskamrat sätter oss imorrn. Det får dock vänta en stund till.

Min adventsljusstake är inte tänd för tillfället, men har varit under dagen; imorrn ska jag även plocka fram min julkrubba. Det är lite roligt att jag uppvisar den här sortens traditionsbundenhet, men har man vuxit upp med adventsljus och sjungit om Lucia i kyrkans barnkör så har man väl indoktrinerats till det - så till den milda grad att till och med en kallhamrad ateist som jag kan finna adventsfirande rätt så mysigt.

Nu, käre läsare, är det dock dags att tala om någonting helt annat. Nämligen torrbolleri på högsta nivå.

När jag skrev min tenta kom jag att tänka på en sak: vad är höjden av nördighet? Ett möjligt svar som jag kom fram till var att höjden av nördighet skulle kunna vara när man (som jag gjorde) känner sig lite busig när man förklarar den abduktiva växelverkan som uppstår vid ett eklektiskt metodtillämpande i en analys med matlagning. Som allra busigast kände jag mig när jag jämförde en okontrollerad metodtillämpning med att blanda ketchup och glass - bara för att båda funkar var för sig gör kombinationen dem inte till en lysande mix. Att roas av metaforer - DET är nördigt.