I natt hände något totalt oväntat. Michael Jackson (50), värdlens nu mest kända pop-ikon, gick ur tiden. Jag, Älskling och Macke skulle precis sätta på avsnitt 19 av Prison break säsong 2 när Älskling plötsligt ropar till. Hon satt med sin laptop i knäet och sa åt oss att titta. På skärmen var aftonhorans aftonbladets hemsida och förstanyheten var att Michael Jackson är död. Vi bara tittade på varandra.

När Palme dog kan jag tänka mig att våra föräldrar måste känt en liknande overklig känsla; ”Är det här verkligen sant?” och eftersom ingen av oss längre kände för att titta på Prison break började vi jaga nyheter för att bekräfta vad en enda nyhetssajt i USA hade att berätta. Ny Times, La Times, Le Monde och de andra internationella nyhetssidorna rapporterade nämligen bara att han (Jackson) befann sig på sjukhuset och att läget var kritiskt, men det var allt, så vi kände att vi var tvungna att leta vidare tills vi hittade någon sida som kunde bekräfta ryktet. Och det var sant.

När oförutsedda händelser som denna sker utbryter ett slags mystisk mass-psykos; fans samlas utanför sjukhuset och minnesstunder hålls på olika ställen världen över. När barn dör i Darfur är det ingen förrutom deras mammor som gråter eller håller andan. Det är mystiskt.

Jag kan bara tänka mig hur mina två vänner känner sig som lagt ut tiotusentals kronor på biljetter till London-konserterna. Jag lider med dem.

Låt oss minnas den underhållning han spred och inte de tragiska ryktena omkring hans person. I ett läge som detta är sånt ointressant. Det som är viktigt att minnas är istället den påverkan han har haft på modern musikindustri och den enorma glädje hans musik spritt (och kommer sprida) till generationer världen över. Det är det jag tänker komma ihåg.

Vilken kille har inte nån gång försökt dansa en misslyckad moon-walk på något dansgolv för att imponera? Vilken kille har inte stått framför spegeln och mimat till någon av hans låtar eller tagit sig i skrevet på hans karaktäristiska sätt? Jag vet att jag har det.

Solen har gått ner för en av världens största popstjärnor - och jag står fortfarande handfallen.

Och naturligtvis så glömde jag min laddarsladd till laptopen hemma.