Om saknad och progression (eller nå't)...

...Är inte saknad något förbannat konstigt egentligen? Man längtar efter någonting som man inte längre har hos sig trots att man inte skulle längta alls om man inte hade haft det från början...

Jag har börjat
försöka att sätta min personliga prägel på lägenheten nu i alla fall. Faktiskt med hittills lyckat resultat. Jag har fållat gardiner själv och satt upp lampor och tavlor. Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv när det kommer till det.

Jag håller mig
i fas i skolan än så länge. Har visserligen inte fått hem mina böcker ännu, men jag räknar med att de ska komma i morgon eller på onsdag. Jag kommer alltså inte ha några problem att hänga med i kursen.

Ayla har blivi
t lite kär i en svart filt som jag fick av mormor när hon var här, så hon ligger på den i soffan så fort hon får chansen. Jag har börjat att ha öppet in i sovrummet när jag inte är hemma istället för att bara stänga in henne i hallen och då brukar jag lägga in den där åt henne.

Jag har satt upp
lägenhetens första tavla förresten. Den sitter på en liten yta mellan dörren till uteplatsen och sovrumsdörren som leder in i vardagsrummet. Bilden i den guldfärgade ramen föreställer en ritning av ett hus i Linköping som mormors farfar ritat. Han var tydligen arkitekt och byggnaden står fortfarande kvar där nere. Det är lite kul. Det tog en stund att komma på var jag skulle sätta den, men när jag väl fick upp den så insåg jag att det absolut måste vara den mest perfekta platsen att ha den på (Insåg just hur någon mycket mer omogen än jag lätt skulle kunna konnotera den meningen till trams (haha!). Själv skulle jag aldrig få för mig att dra sådana infantila associationer.).

Jag kommer lägga upp bilder när jag orkar få tummen ur och ta lite foton, men jag kan lova att lägenheten har fått sig en rejäl ansiktslyftning bara under de här få veckorna.

...Och ändå så saknar jag.

...

Fan.

Thunder road...

...Skulle man [läs: Anders] behöva välja en specifik låt som var den enda låten man sedan fick gråta till under resten av sitt liv så skulle den här komma högt. Kanske på förstaplats till och med. Den skulle definitivt ligga på topp tre.

Jag vet faktiskt inte vilken låt jag skulle välja om jag var tvungen att välja bara en gråt-låt, men nog har Thunder Road en stadig medaljplats i min lista med potentiella kandidater. Man får gråta till The Boss. Det är tungt. Det är bräckligt. Det är vackert. Det är manligt. Det är kärlek.

 

 

 


Stressigt i vardagen...

...Uppsatsskrivandet som går som det går, disken som måste diskas, tvätten som måste tvättas och hundarna som måste rastas – många är de saker som gör mig stressad för tillfället.

Idag satt vi med uppsatsen från ≈11:00 till ≈19:00 det vill säga ungefär åtta (ÅTTA) timmar utan att komma fram till någonting alls. Det hade fan ta mig varit mer givande att titta på 2girls1cup i åtta timmar än att bara sitta och vara icke-produktiva.

Begravningen som jag
ska på på onsdag kan läggas till stresslistan också. Jag vet inte ens om jag kan få ledigt från skolan, jag kommer missa min läkartid som jag haft inbokad sen flera veckor och de 300 kronor jag hade på sparkontot kommer att vara ett minne blott inom kort. Och jag kommer en gång för alla vara tvungen att erkänna för mig själv att gammelfarmor inte är med oss längre.

Mr. Lonely...

...Nu ligger jag här i soffan och saknar Älskling. Sen i eftermiddags är jag gräsänkling med två hundar och en galen katt att ta hand om.

Min Facebook-status lovade häromdagen halvt om halvt en intervju med Anders Hallberg, professor eremitus i ont-i-huvudusologi, men under eftermiddagen inkom det till bloggredaktionen ett flertal arga samtal från professorn, som uppgav att han kände sig felciterad. På grund av hot om stämning och snabb namedropping ("Silbersky", "Althin" "Wadstedt" mfl) känner jag mig tvungen att respektera professorns vilja och inte lägga upp intervjun, som tidigare utlovat. Istället får du hålla tillgodo med den här ypperligt vackra låten av Povel Ramel i en helt annan tappning än den vanliga.

The Gräsänkling Blues

Jag måste ha världens bästa sambo...

...Vissa morgnar har man det bara så bra. Idag blev jag väckt med frukost på sängen för andra dagen i rad av min underbara. Ägg, macka och kaffe. Det kanske är en tradition som börjar växa fram här..? Fast nästa gång är det min tur att väcka henne så tycker jag...

Det är mörkt...

...Solen vill inte längre göra oss sällskap. Bara några få timmar om dagen får vi känna värmen från dess strålar. Det är kallt. Det är mörkt. Det kallas vinter.

Snön kom tidigt i år, eller är det kanske bara Örebro? Små kristaller som seglar ner över hustaken. Fast inte ikväll. Ikväll regnar det. Det är kallt. Det är mörkt. Det är regn. Det är helt enkelt fördjävligt.

Jag ligger i min och Älsklings säng och tänker på de olika årstiderna. Jag tycker om vintern, men jag gillar inte regnet. Vinterkyla och regn passar dåligt ihop. Jag älskar sommar men jag föredrar hösten. Färgernas fyverkeri som tvingar sig på en varje gång man går förbi ett träd och snygga ytterkläder; cardigans, överrock och handskar. Det är svårt att ha på sig sånt på sommaren och under vår och vinter är det för slaskigt och moddigt för att plaggen ska kunna komma till sin rätt. Nej, att hösten är den bästa årstiden skulle jag svara om du frågade mig.

Jag snörvlar lite; jag blir nästan alltid lite snuvig på vintern, och jag tar ett par djupa andetag. Försöker dölja det faktum att jag just fes för Älskling som sitter bredvid mig med sin dator. Jag har legat och smygfisit hela kvällen faktiskt, men jag gör det inte med flit. Det bara blir så ibland. Om hon frågar kommer jag antagligen att skylla på någon av hundarna (deras fisar stinker nåt så horribelt) men det kommer hon inte att göra. Hon vet att det är jag. Och jag vet att hon vet.

Jag försökte plugga, men böckerna är tråkiga. Jag längtar till sommaren; till Alex och Kina, om nu resan faktiskt blir av. Jag vill ut i vida världen jag också.

Jag tar mig en snus, burrar upp kudden och lägger mig tillrätta, sen trycker jag på enter och postar det här blogginlägget.

Pustar ut...

...Efter en lång period med bara skola, skola, skola kan jag äntligen ta det lite lugnt i nån dag eller två i alla fall. Nu är delkurs 2 av 4 slut. Halva terminen har gått. Halva terminen kvar.

Igår skickade jag in ett PM som var den sista uppgiften till den andra delkursen. Ett PM? Vad är det? Jag hade ingen aning om vad det var för något. Eller jo, det hade jag väl på ett ungefär, men jag hade absolut ingen aning om hur man skulle skriva ett. Det enda hjälp vi hade var ett dokument med anvisningar om hur man skriver en A-uppsats. Inte riktigt samma sak alltså. Men jag tror att det gick bra och att det blev professionellt.

Jag är gräsänkling i helgen. Älskling är "hemma" på besök i Norrpan och jag, Simon, hundarna och katten har lämnats att gå under i vår ensamhet. Det känns konstigt att inte ha henne i närheten, trots att det inte gått mer än en dag sen hon åkte och trots att det inte dröjer mer än ett dygn tills jag får se henne igen. Jag är väl bara en klängig romantiker antar jag.

Under helgen har jag i alla fall bestämt mig för att klara av ett par saker. Det förbannade diskberget här i köket som jag sitter i just nu är startpunkten. Jag ska utöver det försöka städa upp lite i den här röran och dammsuga. Så ser i alla fall planen som jag hoppas kunna fullfölja ut.

Va'gloru'på, husse?...

0db55465c845d759dc8b1b121905d8e7.png

Va'gloru'på, husse? Va? Va? Va?


Mustasch's förband...

0-6bffc53e200bd895c91d02ddda2736ee.png

Mustasch's förband - Agressive chill. Jag trodde de hette Agressive chili men hej vad jag bedrog mig...


Äntligen här..!

Vet du hur fantastiskt skönt det känns att få besök av någon som man verkligen saknat länge? Nu är Macke äntligen här!

Jag kommer förresten att posta bilder på min och Älsklings maskeradkostymer när jag sitter och är bakfull imorrn. Längta efter det för dräkterna var snygga.

Huvudvärk kan komma plötsligt...

...Jag måste ta mig fan ringa tandläkaren igen nån dag snart. Jag försökte ju boka en tid när vi precis flyttat hit, men när jag frågade tandläkaren i Brickebacken där vi bor så fick jag svaret att jag skulle få vänta ungefär ett år på att få tid där om jag bokade nu... Jävligt mystiskt om du frågar mig. Hursomhelst så får jag se till att höra av mig till nån annan mundoktor för mitt huvud håller på att döda mig. Jag talar inte om tandvärk. Jag talar om huvudvärk.

De senaste månaderna har jag vaknat med migränliknande huvudvärk nästan varje morgon på grund av mina överaktiva käkleder. Du som känner mig vet att det låter "klick" ibland om jag öppnar munnen för mycket. En anledning till det här problemet är att jag antagligen gnisslar tänder i sömnen, vilket gör att jag har huvudvärk när jag vaknar på morgonen av att ha haft käkarna så hårt sammanpressade mot varandra. Ett par tandläkarbesök och en bettskena skulle kunna råda bot på det om jag har tur. I värsta fall får det bli käkkirurg, men då pratar vi ett ingrepp och det måste dessutom föranledas av ett par tandläkarbesök för att se om det går att göra något annat (bettskena t ex). Jävla skalle!

Jag är medveten om att jag är dålig på att blogga, men det känns så svårt att få tid till det och att hitta inspiration när jag har en massa kludd i skolan hela tiden. Det är alltid ett nytt tal att skriva, ett PM att lämna in eller ett grupparbete som ska göras. Därför blir bloggandet tyvärr lidande. Studierna måste gå först.

Under tiden som jag har bloggtorka får du gärna börja följa mig på Twitter om du inte redan gör det. Det går lite fortare att twittra än att blogga och jag uppdaterar faktiskt ganska ofta där i jämförelse. Där blir det åtminstone några gånger per dag. Jag heter hallbergaren och du lär väl antagligen känna igen bilden på mig ihursomhelst fall det  skulle bli svårt för dig att hitta mig.

Finanskris...

...Nu när alla räkningar är betalda och matkontot är påfyllt har jag 268 kronor kvar att leva på/köpa skolböcker/göra roliga saker för. Nån som känner för att extraanställa mig som diskare alternativt skänka bort en slant till en fattig student? Satan också!

EPIC FAIL...

...På mig för att jag misslyckades med att ta backmärket. Men jag lovar att göra ett nytt mer lyckat försök nästa gång. Nu ska jag bara ta det lugnt och lite senare ikväll tänkte jag skriva lite mer på mitt övertygande tal.

SATANSHELVETESBAJSOCHFAAAAN!!!

...Mina glasögon är trasiga. Jag skulle rätta till bågen lite, som jag alltid gjort, eftersom de satt snett i ansiktet då ena skalmdjäveln trillade av, så nu är jag glasögonlös. Mitt enda extrapar (som f.ö. är av en mycket sämre styrka) är borta, så jag får väl gå utan tills jag har råd att köpa nya, när nu en utarmad CSN-inkasserande student ska ha råd med den extrautgiften också... FAAAAAAN OCKSÅ


Pappas pluttar...

0-13b252b77b34d8399bdf379988f06334.png

Pappas pluttar sover fortfarande. Är de inte söta?

 


LÖÖÖÖÖV, HUUSSEEEEEEE..!

152d44fb7c56c3754d9df50ef72d0aba.pngLÖÖÖÖÖV, HUUSSEEEEEEE! LÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖV!!!

 


Skoj..?

...Såhär kul kan jag ha det med mina roliga applikationer i min telefon. (För dig som missat det så har jag bytt ansikte med Macke på bilden.)

Om bloggandet...

...Jag har inte glömt bort dig. Jag har bara haft jävligt fullt upp den senaste tiden.

Så fort jag hinner ska jag sätta mig ner och skriva några riktigt intressanta rader som får dig att tänka lite, lägga in lite intressanta eller roliga bilder som får dig att skratta lite och gör dig på lite bättre humör. När jag orkar ska jag börja kommentera nyheter igen.

Medan du väntar får du gärna läsa igenom mina gamla inlägg en gång till. Det är fler än 666 inlägg, så du har lite att göra om du ägnar varje en minut i snitt.

Fika med big sis...

0-4516d5df8140418d0f18dad43b124601.png

Fika med storasyster is the shit. Skönt att ses igen (i Norrpan dessutom). Nu väntar jag ferbrilt på örebrobesöket...

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0