Hej allihop!

Hoppas ni har det fint. Själv mår jag som en kung. Dongguan är fantastiskt!

Första veckan är nu avklarad och jag kan lyckligt meddela att jag fortfarande inte har avlidit. Istället har jag utvecklat en konstig kärlek till en av världens största skurkstater, blivit förälskad i både Hongkong och Dongguan, undervisat kinesiska barn i engelska och haft en sjukt kul vecka tillsammans med Alex!

Jag kommer nog särskilt att se på Hongkong genom ett rosa filter efter att ha upplevt alla skylines, klimatet, nattlivet och människorna. Att vara i Hongkong är som att vara i ett annat land jämfört med fastlandskina, trots att Hongkong och fastlandet egentligen tillhör samma rike. Spåren från kolonialtiden gör Hongkong till ett land i landet, så att säga (ett land, två system) som är mycket mer likt vårt eget. Tempot skulle kunna liknas vid det jag sett i London, men efter vad jag förstått skulle jag snarare tro att det mer är att likna vid New York.

Här i Dongguan är tempot lite lugnare, priserna är billigare jämfört med Hongkong (vars priser faktiskt inte skiljer sig så jättemycket från våra) och klimatet är lite blötare. Med 33°C i skuggan är det svårt att klaga på vädret, men de senaste dagarna har det faktiskt regnat en del (inte för att det gjort något, jag älskar att promenera i regnet, men något måste man ju få klaga på nästan bara för att när man befinner sig på ett av Jordens vackraste paradis ;)). Jag har försökt att ta lite fotografier (en del av dem finns på facebook), men har faktiskt varit lite dålig på det sen jag kom till Dongguan. Tyvärr måste jag meddela att ingen av bilderna någonsin kommer att göra det här landet rättvisa. Kina måste upplevas på plats.

Mina kunskaper i kinesiska är fortfarande en aning begränsade (i skrivande stund kan jag säga "hej", "hejdå" och "tack"), vilket många gånger gör mig något svårförstådd ibland (dels eftersom jag antagligen låter som ett lallande fån när jag uttalar orden, dels för att 98% av alla kineser jag träffat antingen inte förstår ett ord engelska eller möjligtvis "talar" stapplande chinglish). Som tur är har de flesta restauranger bilder på maten, så oftast är det bara att peka på det man vill ha (minns dock första gången jag beställde själv hur den oroliga servitrisen genom pantomim försökte förklara i säkert tre minuter hur stark maten var för att verkligen försäkra sig om att min ömtåliga västerländska mage skulle mäkta med rätten, som för övrig visade sig vara relativt mild i jämförelse med vad jag totar ihop hemma i mitt eget lilla kök vissa gånger i själva verket :P).

Jag ska försöka utforska staden efterhand nu när jag börjat vänja mig lite vid alla dessa enorma byggnader och den kinesiska trafiken (jag har fortfarande inte bestämt mig för om bilisterna kör som idioter eller om de är potentiella formel1-förare eftersom det bor en liten Rally-Kalle i alla bilister). Det är faktiskt riktigt kul att promenera runt och insupa stadslivet på egen hand när Alex är på jobbet.

Min egen undervisning har jag två timmar per eftermiddag mellan måndag och fredag, vilket passar mig utmärkt. Lektionerna går i stort sett mest ut på att leka fram en ökad språkförståelse med mina elever och är väldigt informell. Jag försöker ha ett tema för dagen och någon slags röd tråd, men det är väldigt informellt som sagt. Inga skolböcker eller läxor (och ingen slavisk grammatikhets heller faktiskt). Tänker ni fritidsledare så är ni på rätt spår. Jag undervisar fem fantastiska ungar (fyra grabbar och en tjej) som är mellan 13 och 18 år gamla och försöker genom lekar, samtal och filmklipp stimulera dem till att samtala med mig och varandra på engelska. I fredags hade vi humor som tema och gjorde sketcher som vi visade upp för varandra. Hittills har vi bara haft jättekul! Om det är någon av er som har nån idé till ett lektionstema så kom gärna med förslag.

Nu ska jag sätta mig och göra mina egna läxor, men tills vi skrivs, hörs och ses nästa gång önskar jag er bara solsken! Ni är underbara!

Stora björnkramar/

Anders

Hoppas ni har det fint. Själv mår jag som en kung. Dongguan är fantastiskt!

Första veckan är nu avklarad och jag kan lyckligt meddela att jag fortfarande inte har avlidit. Istället har jag utvecklat en konstig kärlek till en av världens största skurkstater, blivit förälskad i både Hongkong och Dongguan, undervisat kinesiska barn i engelska och haft en sjukt kul vecka tillsammans med Alex!

Jag kommer nog särskilt att se på Hongkong genom ett rosa filter efter att ha upplevt alla skylines, klimatet, nattlivet och människorna. Att vara i Hongkong är som att vara i ett annat land jämfört med fastlandskina, trots att både Hongkong och fastlandet egentligen är samma rike. Spåren från kolonialtiden gör Hongkong till ett land i landet, så att säga (ett land, två system) som är mycket mer likt vårt eget. Tempot skulle kunna liknas vid det jag sett i London, men efter vad jag förstått skulle jag snarare tro att det mer är att likna vid New York.

Här i Dongguan är tempot lite lugnare, priserna är billigare jämfört med Hongkong (vars priser faktiskt inte skiljer sig så jättemycket från våra) och klimatet är lite blötare. Med 33°C i skuggan är det svårt att klaga på vädret, men de senaste dagarna har det faktiskt regnat en del (inte för att det gjort något, jag älskar att promenera i regnet, men något måste man ju få klaga på nästan bara för att när man befinner sig på ett av Jordens vackraste paradis ;)). Jag har försökt att ta lite fotografier (en del av dem finns på facebook), men har faktiskt varit lite dålig på det sen jag kom till Dongguan. Tyvärr måste jag meddela att ingen av bilderna någonsin kommer att göra det här landet rättvisa. Kina måste upplevas på plats.

Mina kunskaper i kinesiska är fortfarande en aning begränsade (i skrivande stund kan jag säga "hej", "hejdå" och "tack"), vilket många gånger gör mig något svårförstådd ibland (dels eftersom jag antagligen låter som ett lallande fån när jag uttalar orden, dels för att 98% av alla kineser jag träffat antingen inte förstår ett ord engelska eller möjligtvis "talar" stapplande chinglish). Som tur är har de flesta restauranger bilder på maten, så oftast är det bara att peka på det man vill ha (minns dock första gången jag beställde själv hur den oroliga servitrisen genom pantomim försökte förklara i säkert tre minuter hur stark maten var för att verkligen försäkra sig om att min ömtåliga västerländska mage skulle mäkta med rätten, som för övrig visade sig vara relativt mild i jämförelse med vad jag totar ihop hemma i mitt eget lilla kök vissa gånger i själva verket :P).

Jag ska försöka utforska staden efterhand nu när jag börjat vänja mig lite vid alla dessa enorma byggnader och den kinesiska trafiken (jag har fortfarande inte bestämt mig för om bilisterna kör som idioter eller om de är potentiella formel1-förare eftersom det bor en liten Rally-Kalle i alla bilister). Det är faktiskt riktigt kul att promenera runt och insupa stadslivet på egen hand när Alex är på jobbet.

Min egen undervisning har jag två timmar per eftermiddag mellan måndag och fredag, vilket passar mig utmärkt. Lektionerna går i stort sett mest ut på att leka fram en ökad språkförståelse med mina elever och är väldigt informell. Jag försöker ha ett tema för dagen och någon slags röd tråd, men det är väldigt informellt som sagt. Inga skolböcker eller läxor (och ingen slavisk grammatikhets heller faktiskt). Tänker ni fritidsledare så är ni på rätt spår. Jag undervisar fem fantastiska ungar (fyra grabbar och en tjej) som är mellan 13 och 18 år gamla och försöker genom lekar, samtal och filmklipp stimulera dem till att samtala med mig och varandra på engelska. I fredags hade vi humor som tema och gjorde sketcher som vi visade upp för varandra. Hittills har vi bara haft jättekul! Om det är någon av er som har nån idé till ett lektionstema så kom gärna med förslag.

Nu ska jag sätta mig och göra mina egna läxor, men tills vi skrivs, hörs och ses nästa gång önskar jag er bara solsken! Ni är underbara!