Sommarförkylningar, KTV, bakgator, skola och sol...

Hej mina älsklingar!
Jag vet att jag varit lite långsam med att uppdatera er på vad som händer. Det händer så mycket hela tiden att om jag skrev allt till er skulle jag inte hinna uppleva det. Jag ska dock försöka att skriva lite oftare.
Nu har jag bara tre veckor kvar i detta paradis och jag inser hur mycket jag kommer att sakna Kina (och att jag definitivt kommer att åka hit och undervisa nästa sommar också).
Under den gångna veckan har jag hunnit dra på mig en retsam förkylning på grund av de snabba värmeväxlingarna mellan tropisk djungelhetta och arktisk kyla. Jag talar givetvis om Air Conditioning även denna gång. Detta helvetesinstrument som jag tidigare prisat till skyarna har jag nu utvecklat ett slags hat-kärleksförhållande till. Eftersom jag läst någonstans att whiskey ska vara ett bra botemedel mot förkylning försökte jag mig på en sådan kur när jag först märkte att jag blev sjuk, men det enda som det botade var min nykterhet. Jag är dock vid god vigör och håller min undervisning precis som planerat men har en irriterande hosta och är lite snorigare än vanligt (det är ingen fara med mig).
Mina lektioner går fantastiskt bra och vi har jätteskoj varje gång. Satan vilket schyst yrke att ha egentligen – få betalt för att leka två timmar per dag med ett gäng sköna grabbar. :)
Veckans höjdpunkter måste varit middagen hos Alexanders elev, där vi blev serverade traditionell kinesisk mat av hennes butler innan vi gick ut och sjöng karaoke på en KTV, som är ett slags populära karaokebarer där man hyr ett eget rum för sig själv och sina vänner som man sjunger karaoke och festar i. KTV var skoj, men det hade varit ännu roligare om det funnits fler engelskspråkiga låtar i karaokemaskinen (jag har nämligen lite svårt för att sjunga kanton-kinesiska slagdängor av artister som 王菲 eller 鄧麗君 om jag inte är berusad).
Hej mina älsklingar!

Jag vet att jag varit lite långsam med att uppdatera er på vad som händer. Det händer så mycket hela tiden att om jag skrev allt till er skulle jag inte hinna uppleva det. Jag ska dock försöka att skriva lite oftare.

Nu har jag bara tre veckor kvar i detta paradis och jag inser hur mycket jag kommer att sakna Kina (och att jag definitivt kommer att åka hit och undervisa nästa sommar också).

Under den gångna veckan har jag hunnit dra på mig en retsam förkylning på grund av de snabba värmeväxlingarna mellan tropisk djungelhetta och arktisk kyla. Jag talar givetvis om Air Conditioning även denna gång. Detta helvetesinstrument som jag tidigare prisat till skyarna har jag nu utvecklat ett slags hat-kärleksförhållande till. Eftersom jag läst någonstans att whiskey ska vara ett bra botemedel mot förkylning försökte jag mig på en sådan kur när jag först märkte att jag blev sjuk, men det enda som det botade var min nykterhet. Jag är dock vid god vigör och håller min undervisning precis som planerat men har en irriterande hosta och är lite snorigare än vanligt (det är ingen fara med mig).

Mina lektioner går fantastiskt bra och vi har jätteskoj varje gång. Satan vilket schyst yrke att ha egentligen – få betalt för att leka två timmar per dag med ett gäng sköna grabbar. :)

Veckans höjdpunkter måste varit middagen hos Alexanders elev, där vi blev serverade traditionell kinesisk mat av hennes butler innan vi gick ut och sjöng karaoke på en KTV, som är ett slags populära karaokebarer där man hyr ett eget rum för sig själv och sina vänner som man sjunger karaoke och festar i. KTV var skoj, men det hade varit ännu roligare om det funnits fler engelskspråkiga låtar i karaokemaskinen (jag har nämligen lite svårt för att sjunga kanton-kinesiska slagdängor av artister som 王菲 eller 鄧麗君 om jag inte är berusad).
En annan rolig upplevelse den här veckan var bakgatorna i en del av stan vi innan inte hade besökt som Alex tog mig till. Tänk er Norrköpingskarnevalen på crack så börjar ni närma er. Butiker och marknadsstånd överallt!

I övrigt flyter allting på. Jag gör mina läxor till distanskurserna och planerar lektioner till mina elever. Om det är någon av er som har förslag på lektionstema så får ni jättegärna maila till mig! Det skulle definitivt uppskattas.

Dagens finaste komplimang måste för övrigt kommit från en av mina elever. Vi pratade om "best moments in our lives" och Sam svarar på frågan: "The best moment of my life? That must have been when I met teacher Andrew.". Kan man bli annat än rörd? <3

Ta hand om er alla och ta på er varma kläder. Morfar skvallrade om att det var 15° och regnigt och jag vill inte att ni blir sjuka (jag kan för övrigt upplysa er om att här är det 34 grader i skuggan och gassande sol. :D).

Tacka gudarna för AC...

Hej allihop!
Hoppas ni har det fint. Själv mår jag som en kung. Dongguan är fantastiskt!
Första veckan är nu avklarad och jag kan lyckligt meddela att jag fortfarande inte har avlidit. Istället har jag utvecklat en konstig kärlek till en av världens största skurkstater, blivit förälskad i både Hongkong och Dongguan, undervisat kinesiska barn i engelska och haft en sjukt kul vecka tillsammans med Alex!
Jag kommer nog särskilt att se på Hongkong genom ett rosa filter efter att ha upplevt alla skylines, klimatet, nattlivet och människorna. Att vara i Hongkong är som att vara i ett annat land jämfört med fastlandskina, trots att Hongkong och fastlandet egentligen tillhör samma rike. Spåren från kolonialtiden gör Hongkong till ett land i landet, så att säga (ett land, två system) som är mycket mer likt vårt eget. Tempot skulle kunna liknas vid det jag sett i London, men efter vad jag förstått skulle jag snarare tro att det mer är att likna vid New York.
Här i Dongguan är tempot lite lugnare, priserna är billigare jämfört med Hongkong (vars priser faktiskt inte skiljer sig så jättemycket från våra) och klimatet är lite blötare. Med 33°C i skuggan är det svårt att klaga på vädret, men de senaste dagarna har det faktiskt regnat en del (inte för att det gjort något, jag älskar att promenera i regnet, men något måste man ju få klaga på nästan bara för att när man befinner sig på ett av Jordens vackraste paradis ;)). Jag har försökt att ta lite fotografier (en del av dem finns på facebook), men har faktiskt varit lite dålig på det sen jag kom till Dongguan. Tyvärr måste jag meddela att ingen av bilderna någonsin kommer att göra det här landet rättvisa. Kina måste upplevas på plats.
Mina kunskaper i kinesiska är fortfarande en aning begränsade (i skrivande stund kan jag säga "hej", "hejdå" och "tack"), vilket många gånger gör mig något svårförstådd ibland (dels eftersom jag antagligen låter som ett lallande fån när jag uttalar orden, dels för att 98% av alla kineser jag träffat antingen inte förstår ett ord engelska eller möjligtvis "talar" stapplande chinglish). Som tur är har de flesta restauranger bilder på maten, så oftast är det bara att peka på det man vill ha (minns dock första gången jag beställde själv hur den oroliga servitrisen genom pantomim försökte förklara i säkert tre minuter hur stark maten var för att verkligen försäkra sig om att min ömtåliga västerländska mage skulle mäkta med rätten, som för övrig visade sig vara relativt mild i jämförelse med vad jag totar ihop hemma i mitt eget lilla kök vissa gånger i själva verket :P).
Jag ska försöka utforska staden efterhand nu när jag börjat vänja mig lite vid alla dessa enorma byggnader och den kinesiska trafiken (jag har fortfarande inte bestämt mig för om bilisterna kör som idioter eller om de är potentiella formel1-förare eftersom det bor en liten Rally-Kalle i alla bilister). Det är faktiskt riktigt kul att promenera runt och insupa stadslivet på egen hand när Alex är på jobbet.
Min egen undervisning har jag två timmar per eftermiddag mellan måndag och fredag, vilket passar mig utmärkt. Lektionerna går i stort sett mest ut på att leka fram en ökad språkförståelse med mina elever och är väldigt informell. Jag försöker ha ett tema för dagen och någon slags röd tråd, men det är väldigt informellt som sagt. Inga skolböcker eller läxor (och ingen slavisk grammatikhets heller faktiskt). Tänker ni fritidsledare så är ni på rätt spår. Jag undervisar fem fantastiska ungar (fyra grabbar och en tjej) som är mellan 13 och 18 år gamla och försöker genom lekar, samtal och filmklipp stimulera dem till att samtala med mig och varandra på engelska. I fredags hade vi humor som tema och gjorde sketcher som vi visade upp för varandra. Hittills har vi bara haft jättekul! Om det är någon av er som har nån idé till ett lektionstema så kom gärna med förslag.
Nu ska jag sätta mig och göra mina egna läxor, men tills vi skrivs, hörs och ses nästa gång önskar jag er bara solsken! Ni är underbara!
Stora björnkramar/
Anders
Hej allihop!
Hoppas ni har det fint. Själv mår jag som en kung. Dongguan är fantastiskt!
Första veckan är nu avklarad och jag kan lyckligt meddela att jag fortfarande inte har avlidit. Istället har jag utvecklat en konstig kärlek till en av världens största skurkstater, blivit förälskad i både Hongkong och Dongguan, undervisat kinesiska barn i engelska och haft en sjukt kul vecka tillsammans med Alex!
Jag kommer nog särskilt att se på Hongkong genom ett rosa filter efter att ha upplevt alla skylines, klimatet, nattlivet och människorna. Att vara i Hongkong är som att vara i ett annat land jämfört med fastlandskina, trots att både Hongkong och fastlandet egentligen är samma rike. Spåren från kolonialtiden gör Hongkong till ett land i landet, så att säga (ett land, två system) som är mycket mer likt vårt eget. Tempot skulle kunna liknas vid det jag sett i London, men efter vad jag förstått skulle jag snarare tro att det mer är att likna vid New York.
Här i Dongguan är tempot lite lugnare, priserna är billigare jämfört med Hongkong (vars priser faktiskt inte skiljer sig så jättemycket från våra) och klimatet är lite blötare. Med 33°C i skuggan är det svårt att klaga på vädret, men de senaste dagarna har det faktiskt regnat en del (inte för att det gjort något, jag älskar att promenera i regnet, men något måste man ju få klaga på nästan bara för att när man befinner sig på ett av Jordens vackraste paradis ;)). Jag har försökt att ta lite fotografier (en del av dem finns på facebook), men har faktiskt varit lite dålig på det sen jag kom till Dongguan. Tyvärr måste jag meddela att ingen av bilderna någonsin kommer att göra det här landet rättvisa. Kina måste upplevas på plats.
Mina kunskaper i kinesiska är fortfarande en aning begränsade (i skrivande stund kan jag säga "hej", "hejdå" och "tack"), vilket många gånger gör mig något svårförstådd ibland (dels eftersom jag antagligen låter som ett lallande fån när jag uttalar orden, dels för att 98% av alla kineser jag träffat antingen inte förstår ett ord engelska eller möjligtvis "talar" stapplande chinglish). Som tur är har de flesta restauranger bilder på maten, så oftast är det bara att peka på det man vill ha (minns dock första gången jag beställde själv hur den oroliga servitrisen genom pantomim försökte förklara i säkert tre minuter hur stark maten var för att verkligen försäkra sig om att min ömtåliga västerländska mage skulle mäkta med rätten, som för övrig visade sig vara relativt mild i jämförelse med vad jag totar ihop hemma i mitt eget lilla kök vissa gånger i själva verket :P).
Jag ska försöka utforska staden efterhand nu när jag börjat vänja mig lite vid alla dessa enorma byggnader och den kinesiska trafiken (jag har fortfarande inte bestämt mig för om bilisterna kör som idioter eller om de är potentiella formel1-förare eftersom det bor en liten Rally-Kalle i alla bilister). Det är faktiskt riktigt kul att promenera runt och insupa stadslivet på egen hand när Alex är på jobbet.
Kvällsvy från stadsparken i Dongguan
Min egen undervisning har jag två timmar per eftermiddag mellan måndag och fredag, vilket passar mig utmärkt. Lektionerna går i stort sett mest ut på att leka fram en ökad språkförståelse med mina elever och är väldigt informell. Jag försöker ha ett tema för dagen och någon slags röd tråd, men det är väldigt informellt som sagt. Inga skolböcker eller läxor (och ingen slavisk grammatikhets heller faktiskt). Tänker ni fritidsledare så är ni på rätt spår. Jag undervisar fem fantastiska ungar (fyra grabbar och en tjej) som är mellan 13 och 18 år gamla och försöker genom lekar, samtal och filmklipp stimulera dem till att samtala med mig och varandra på engelska. I fredags hade vi humor som tema och gjorde sketcher som vi visade upp för varandra. Hittills har vi bara haft jättekul! Om det är någon av er som har nån idé till ett lektionstema så kom gärna med förslag.
Nu ska jag sätta mig och göra mina egna läxor, men tills vi skrivs, hörs och ses nästa gång önskar jag er bara solsken! Ni är underbara!
Stora björnkramar!

Kan du dina flaggor..?

..Om åtta dagar flyger jag hit (för en 14 timmar lång mellanlandning på Moskvas flygplats som kommer att involvera större mängder vodka i minst en flygplansbar):
och sen hit (där jag blir uppmött av Alex och skaffar mitt visum):
och sen till slutdestinationen:
Nu händer det på riktigt!

RSS 2.0