...Idag var det tänkt att vi skulle gå ner till stranden och bada, men eftersom Bimmer blev dålig gick jag och Micke ner och tittade på stan. Fjällbacka är litet, men satan vad mysigt det är.

Tyvärr blev också Micke dålig när vi kom hem; vi hade suttit nere på en brygga och tagit en varsin öl och haft det mysigt, men efteråt blev han så dålig. När vi så kom hem fick jag leka kock, och inte mig emot, eftersom jag älskar att laga mat. Middagen som serverades blev fläskfilé med champignon och baconsås och när jag kommer hem kommer det också en bild på det. Det kan du vara så säker på.

Älskling och jag pratade i telefon förut och jag saknar henne så jag håller på att spricka. Det ska bli så skönt att få se henne och hundarna igen när jag kommer hem på tisdag morgon. Bussen går halv nio ifrån Uddevalla och jag kommer inte att vara hemma i Norrköping förrän tidigt på tisdag morgon (runt halv fem eller så).

Det kommer antagligen inga fler uppdateringar ikväll, men imorrn kommmer det en och på tisdag ska du få se på bilder, det kan jag lova dig. Satan vad jag springer runt och fotar. Det blir inte mycket annat gjort här tycker jag nästan...

...Jag sitter hos Micke och Bimmer och använder deras dator just nu. Jag har varit här i ett dygn och jag älskar redan samhället. Här skulle man lätt kunna bo på äldre dar...

När jag kommer hem ska jag visa dig lite bilder, både på Micke, Bimmer och deras husdjur, men också på miljön och det fina landskapet häromkring.

Idag har vi varit på Systembolaget i Grebbestad och inhandlat kvällens rusdrycker och sen har vi i stort sett bara tagit det lugnt och njutit av det fina vädret. En kort tur in till Hamburgersund har vi också företagit oss. Imorrn ska vi åka ner till stranden och bada.

Det enda som fattas mig är min underbara Älskling och våra bebisar (djuren). Jävlar vad jag saknar dem. Du kan ju tänka dig själv hur svårt det är att byta en stor skön säng med världens mest underbara fästmö, minst en hund och katten mot en soffa i ett vardagsrum.

...Jag har bestämt mig för att dra min gubbighet till sin spets, så jag tänker köpa senilsnören till mina glasögon, en käpp och en korsordstidning. Sen ska jag ta med mig Spiken ner till parken, lösa korsord och mata duvor...

...Är det som väntar på oss idag.

När Älskling är klar i badrummet ska vi nämligen bege oss ner till Vasaparken där hennes syster just nu befinner sig. Sommar, sol och parkhäng - livet är bra fint ibland.

...Idag har jag inte gjort annat än att titta på Prison break. Det enda stopp jag gjort var när jag gick till affären och köpte mat och när jag lagade till middagen. Det finns ingenting som är lika spännande att titta på när man är bakfull och trött som ett bra avsnitt av Prison break och idag har vi sett klart säsong ett.

När Macke kommer hit igen så tar han med sig säsong 2 och 3 på dvd, men tills dess får vi hålla tillgodo med thailändska undertexter och skitkvalitet medan vi tittar eftersom vi streamar. Vill inte missa en sekund nu... Så sjuuuuuuuuuukt spännande!

...Låt inte den här fina bilden lura dig, mobilen är helt värdelös! Verkligen. Jag ljuger inte.

Den Store Jehova valde under gårdagen att berätta för mig att en iPhone numera är ett måste för min del. Min nuvarande mobiltelefon, Sony Ericsson's K850i, valde nämligen att självdö igår eftermiddag, så under ett halvt dygn gick det inte att kontakta mig. Frustrationen låg i luften om vi säger så...

Min SE-lur lämnades in på reparation idag så med hjälp av en irriterande dålig lånetelefon är jag åtminstone anträffbar igen.

I november går mitt 3-abbonemang ut och nu har jag ringt och beställt en terminering av det abbonemanget när den dagen kommer. Jag överväger starkt att byta ner mig till det billigaste abbonemang jag kan ta just nu och betala det utöver de 600:- som en iPhone skulle kosta inklusive avbetalningen på telefonen. Sammanlagt skulle det bli en kostnad på ca 870:- jämfört med mina nuvarande räkningar som ligger på någonstans mellan 730-800:-. Är det värt det eller borde jag vänta till november?

...Idag ska WireTap spela in en första "slask-demo". Klockrent!

Igår var jag och Macke hemma hos min vän Måns och gjorde musik. Vi började spela in en testversion av en låt jag skrev -07 som du kommer älska. En "slask" på den kommer förhoppningsvis att finnas i slutet av veckan. Men idag ska alltså WireTap, som är det cover-band vi skapat för sommaren, spela in sin lilla "slask". Förhoppningen är att den ska bli så pass bra att vi känner att vi, med gott samvete, kan dela ut den till krogar och de som kan tänkas vilja hyra in oss för en helkväll. Kanske behöver du själv ett klockrent(!) band med en bred repertoar som både går att dansa till och njuta av? Maila mig i så fall. Nog om det nu.

Jag har även fastnat i ett nytt beroende. Den här gången handlar det om ett tv-program - Prison Break heter serien och jag är fast. På ett dygn har jag sett 8 avsnitt tror jag. Det är helt otroligt så fast man kan bli av en serie, men grejen med PB är att både storyn, skådespelarna och kvaliten på bild och ljud håller så hög klass.



När programmet sändes på tv första gången såg jag ett avsnitt nånstans i mitten och kände instinktivt hat. "Det här är en sån där vidrig långkörare à la Lost och 24" var min bestämda åsikt, utan att inse att problemet låg i att jag hade misstat början.

Om man ser början på den här serien får man helt plötsligt en bakgrundshistoria och anledningen till varför huvudkaraktären, Michael, sitter där han sitter och hur han planerat att ta sig därifrån. Man får dock inte reda på varför han ser ut som en sån psykopat (åtminstone inte i de avsnitt jag sett hittils).

Serien består av fyra säsonger och jag har bestämt mig för att ta mig igenom alla avsnitt, så nu har jag ett projekt att ägna mig åt under mitt (ofrivilliga) "sommarlov" om jag inte hittar mer arbete.

Jag, Älskling och Macke kollar på Prison break och sen ska vi sova. Imorrn ska vi spela in musik med WireTap, ikväll spelade jag in musik med Måns

Är Per Gessle och Amelia Andersdotter samma person egentligen? Likheterna börjar och slutar väl med frisyren i och för sig, men ändå...

...Nu har vi tröttnat på skiten, så idag är det dags att städa igen. Men först ska vi ner till Myrorna och sen ska vi göra ett snabbt besök på Kjell & Co för att fråga varför min röstuppringning inte funkar på mitt nya pensionäriga headset jag införskaffade igår.

Jag återkommer med uppdatering lite senare.

...Sista dagen på jobbet, jag blev precis klar med rapporteringen och det känns både tråkigt och skönt på samma gång. Skönt att vara klar med just det, tråkigt att det inte finns något nytt runt hörnet som jag kan ägna mig åt i sommar.

Idag tog nästan hela stan studenten och under tiden som Älskling var på två(!) utspring (med tillhörande studentmiddagar) stod jag och delade ut mina små smakprover på CityGross. Det var inte så kul som man kan tänka sig, men det kunde ändå varit tråkigare. De två studenterna är släktingar till min kära sambo och jag har än så länge inte hunnit dela brythjärta med dem ännu, så jag tror inte att någon av dem gråter sig till sömns för att jag valde att spendera en av mina fem(!) arbetsdagar på jobbet istället.

Ikväll ska Macke sova över. Han kom precis hem från det soliga Spanien och nu är det dags för party party!

...Jag har ont i huvudet. Jag har sår i min näsa och jag har en bula strax framför örat som är stor och öm. Som om det inte var nog har jag fått ont i käken igen, fast på andra sidan den här gången. Är inte livet underbart?

Det har gått mer än en vecka sen jag först märkte av bulan i huvudet och jag börjar faktiskt bli lite orolig för om det kan vara något ordentligt fel på mig. I förra veckan och nu i ett par dagar har jag skämtat med Älskling och sagt saker som "tänk om det är hjärnhinneinflammation" eller "tror du det kan vara en hjärntumör?". Dessa skämt har fastnat lite i halsgropen nu.

När jag gick i mellanstadiet hade jag en kompis som fick cancer. Han var nog inte mer än 11-12 år när han fick den diagnosen och jag minns att han var den enda som fick ha kepsen på sig inne i skolmatsalen. Tack och lov är han frisk idag! Han fick både strålbehandling och cellgifter som gjorde honom temporärt flintskallig och kal över hela kroppen (antar jag), men tack vare dessa behandlingar och preparat är han idag lika frisk som en nötkärna. Jag minns att jag tänkte att det var helt otroligt att just han skulle drabbas. Cancer och alla andra hemskheter är ju sånt som händer människor som inte befinner sig i ens egen bekantskapskrets, tror man.

Nu tror jag väl i och för sig inte att det är mer än en infekterad fettknöl eller något åt det hållet som sitter på skallen, såret i näsan kommer sig väl antagligen av att jag snutit mig för mycket eftersom jag varit förkyld lite till och från i över en månad nu och käken är väl helt enkelt bara inflammerad precis som förra gången (jag tror att jag kommer att få höra att jag behöver skaffa bettskena nästa gång jag går till tandläkaren) så det borde väl egentligen inte vara någon fara med mig. Men likväl blir jag orolig och målar upp dessa scenarion i huvudet.


En annan kompis till mig är ännu värre än jag (och det är väl antagligen från honom som jag fått mina hypokondriska tendenser) när det gäller såna här saker; han "hade" hjärnhinneinflammation varje gång han hade huvudvärk, han slutade äta kokött i mer än två år av rädsla för Creutzfeldt Jakobs sjukdom och han trodde att han fått rabies av en katt som strök sig mot hans ben när han var på volontärresa i Afrika. Han är en outtömlig källa till humor.

I morgon ska jag ringa vårdcentralen. Jag är för feg för att stirra döden i vitögat.