...Strax innan åtta blir jag väckt av Älskling så att jag ska kunna ringa vårdcentralen. Själv var jag inte helt säker på ifall jag skulle höra väckarklockan eller inte eftersom jag köpt ett par nya fina öronproppar som ska vara kronan i samlingen av sovsaker tillägnade min unga pensionärskropp. Om morfar har fysik som en 39-åring så har jag ett psyke som en 85-åring. Nu har jag alltså både sovmask och öronproppar när jag ska sova och om jag har otur kommer jag väl bli beordrad att skaffa en bettskena nästa gång jag går till tandläkaren så jag går nog aldrig dit mer. En bettskena skulle fanimej rista in ordet "pensionär" med stooooora eldröda bokstäver över pannan på mig. Hursomhelst:

Vid åttasnåret ringer jag till Såpkullens Vårdcentral och blir ombedd att knappa in mitt telefonnummer i en sån där talsvarstjänst. "vill du lyssna på felaktiga tågtider från förra seklet upplästa av Mora Träsk-Leif, tryck 1, annars vänta kvar!". När jag väl blir uppringd igen får jag prata med världens suraste tant som säger att jag får en akut-tid i eftermiddag för bulan, men att jag får ta resten en annan dag. "Det förstår du väl att det inte blir en total genomgång om du kommer idag?", sa hon på ett sätt som förklarade för mig att det vore det mest självklara i världen att alla visste att det är på så vis det förhåller sig och att alla vi undersåtar som är underordnade henne i den hierarkiska pyramid som Sveriges vårdcentraler utgör faktiskt har gjort sig förtjänta av 12 rapp med spö om de, som jag, inte känner till detta eller vem som vann straffen -74 (valfri bollsport).

Jag ska be läkaren ta en titt på min käke oavsett vad kärringen sa; den har börjat värka igen nu och jag blir mer och mer frustrerad av den där molande känslan som kommer varje gång jag öppnar munnen för att äta, skratta eller gäspa. Nu ska jag i alla fall dit vid tre och efter det ska jag repa med WireTap. Säg till om du behöver spelningar i sommar.