...Hur hänger det här ihop? Organisationsteori och animaliska slaggprodukter? Svaret är att de egentligen inte gör det alls, men att jag ikväll fått ta del av både och.

Min katt är en underbart fantastisk (men också gravt emotionellt störd) rag doll, vars främsta uppgift här i världen är att älska husse över allt annat. Såhär ser hennes tankeverksamhet ut: Husse är fantastisk och det är alltid lika kul att följa honom från rum till rum för att se vad han har för sig. Det är viktigt att kunna föra en konstruktiv dialog med husse även om han inte alltid verkar förstå vad jag menar. När husse inte är hemma är det inte alls lika kul. Kontrasten mellan att vara en pratglad mysboll och att vara en uttråkad hemmakatt är inte alltid angenäm. Därför bör husse bestraffas om jag drabbas av sådant ogemytligt beteende. Därför ska jag slå till där det gör som mest skada för att husse ska förstå. Men var är det? EUREKA! Jag kissar i husses säng. Då får han, den jäveln...

Detta är vad min kära lilla Ayla gjorde i helgen. Två gånger. Dels på den huvudkudde som hon vet att jag sover på, men också på det stora fina dubbelsängstäcket. Som extra bestraffning kissades det även igår på det enkelsängstäcke som jag bäddat med i söndags när jag tagit bort de kissiga sängkläderna. Därför tvingades jag igår till att byta sängkläder ytterligare en gång så att jag nu är inne på mitt sista rena täcke. Detta skedde naturligtvis mitt i jävla natten precis när jag skulle gå och lägga mig. Men så går det väl när man som husse inte förstår att man borde vara hemma mer istället för att springa runt i sin fina overall på Bärseback och Publikum. Behöver jag ens nämna att jag stängt dörrarna till sovrummet idag när jag inte varit hemma?

Kvällens två nöjen (förutom den fantastiska middagen Christer och Jennifer bjöd på) har därför bestått i att tvätta täcken och kuddar parrallelt med mitt ihärdiga ikappläsande av den kurslitteratur (Bolman & Deal) som jag borde läsa klart innan min VFU (min verksamhetsförlagda utbildning) som kickar igång nästa vecka.

Nu däremot, käre vän, är det dags att nanannanananna kudde.

Toodles!