...Jag har jämt något att göra. Alltid, alltid, alltid finns det något som ska göras, känns det som. Är det inte lektion så är det en läxa, och har jag inte det så har jag ett möte med någon. Kravhögen slutar aldrig att växa och ibland känns det som att den fått eget liv.

Saker måste fixas hemma; diskhögen börjar se oangenäm ut och jag misstänker att den snart får eget liv den med om jag inte gör något åt den. Räkningarna måste betalas, lägenheten måste dammsugas och jag har två inlämningsuppgifter i olika kurser som ska vara klara den här veckan. I kväll när jag kom hem från en snabbvisit hos Princess väninna fick jag en ny akutboende också, som nu kommer vistas i mitt vardagsrum på obestämd tid. Nu har jag alltså inte ens plats att gå runt och vara för stressad i min egen lägenhet under den närmsta tiden. Fast lite trevligt sällskap verkar det se ut som att jag kommer få och den lilla extra slanten i kassan som man får om man tar in någon klirrar bra hos en fattig student som jag.

En trygghet mitt i allting är att kunna slappna av tillsammans med Princess. Det känns skönt att veta att det finns en varm person som hon som muntrar upp mitt i all stress, all hemsk hets och i allt läxläsande. Hon lyckas alltid få en resignerad Mr. Prince att känna sig uppskattad och komma tillbaka på banan igen när han känner sig som mest uppgiven och det känns som att jorden gungar under fötterna på honom. Prinsessor som hon växer minsann inte på träd, det är ett som är säkert.