Om att bli blind och att vara sjuk...

...Jag är sjuk. I halsen känns det som om jag skulle ha svalt en spikklubba och i näsan och i mina bihålor flyter det runt en hög med snor. Usch! Jag vill bara sova.


Jag är så förbannat trött och sjuk. Trött och sjuk. Trött och sjuk. :'(

Problemet är att jag önskar att det här var mitt enda problem. När jag vaknade förut kändes allt bra, men allteftersom dagen gått har jag sett sämre och sämre. Jag har både provat att titta med glasögonen och att ta av dem, men två armlängder framför ögonen börjar allting att bli suddigt.

"Du borde skaffa dig en blindhund." sa Josefine när jag sa att jag antagligen kommer att tappa min syn innan veckan är slut, men hon kunde inte svara på vad jag skulle med en sån till. Om varken jag eller hunden kan se, hur ska vi då kunna ta oss fram när vi är ute och promenerar? Jaja. Hellre blind än döv. Och jag kommer ju fortfarande kunna använda datorns talfunktioner när jag vill använda den. Och så kanske jag kan använda det i min marknadsföring precis som Andrea Bocelli, killen som spred blindhet över gränserna genom att använda sin skönsång till att sjunga sliskig musik på italienska tillsammans med Sarah Brightman. Frågan är bara om vi inte håller på att förvandlas till samma person i nån slags mystisk symbios? Se på likheterna och döm själv:


Bevisen blir bara fler och fler. Håller jag på att bli Andrea Bocelli?

Om mina symptom förvärras så får du lova mig att du hjälper mig över gatan i framtiden och att du köper min skiva till stöd för blinda svensk-italienska smörsångares stiftelse som jag också kommer att grunda om det jag misstänker är på väg att hända blir verklighet, om Andrea och jag förvandlas till samma person. Om bilderna ovanför inte lyckades övertyga dig så tycker jag att du ska tänka på att namnen Anders och Andrea är förbannat lika varandra, bara att det ena är det andra språkets motsvarighet. Andrea = italienska för Anders. Och både jag och Andrea älskar att sjunga dessutom. Det är lite för många indicier som pekar på att vi håller på att bli en och samma person men jag har bestämt mig för att ta det med ro och att inte klaga när förvandlingen väl äger rum. Det är ju trots allt inte fy skam att ha på sitt CV att man sjungit med Sarah Brightman åtminstone...



Kommentarer

Det är här du ska skriva:

Namn:
Jag är en stalker

E-postadress: (för framtida hotbrev)

Kläm fram med din bloggadress:

Kläm fram med det:

Trackback
RSS 2.0