...Jag är sjuk. Det är per default synd om mig. Jag håller dessutom på att bli blind och att förvandlas till den italienske smörsångaren med den fantastiska stämman, Andrea Bocelli som jag berättade igår. Det är per default synd om mig.



I stort sett hela dagen har spenderats i sängen tittandes på gamla South Park-avsnitt på datorn (tack Comedy central för att man kan streama programmen via er website) hostandes och snörvlandes. Butters är underbar! Älskling är hos sin farbror som fyller år idag så jag ligger här ensam i sängen halvt utslagen.

Jag läste förresten på aftonhorans aftonbladets hemsida att de har infört artonårsgräns på energidrycker i Lapp-träsket Sandviken. Det fick mig att le. Stackars Sven-E och Jan-E som inte får sin Red Bull™ på morgonen. Lärarna på skolorna däruppe var tydligen glada eftersom barnen tydligen satte i sig flera stycken på lektionstid och blev speedade och okoncentrerade. Sån är världen. Och det är per default synd om mig.