Snälla du, förlåt mig!

...Jag har varit dålig, jag har behandlat dig illa, jag har tagit dig för given och jag har inte funnits här för dig trots att jag har velat. Jag har helt enkelt varit upptagen med annat, men jag hoppas ändå att du i ditt hjärta kan förlåta mig för att jag inte bloggat en enda gång idag.


Allt började redan med frukostkaffet i morse...

Dagen började med att jag vaknade rätt så stressad. Att jag bara hade en sisådär 45 minuter på mig att vakna, dricka frukostkaffe, göra mig i ordning och gå ut med Spiken gjorde väl sitt, för när jag kom in igen efter att ha tagit det lilla varvet så han bara fått kissa av sig var jag alldeles för stressad och upptagen för att hinna blogga.



När jag så väl kom hem tänkte jag att nu så ska jag väl ändå kunna sätta mig ner och blogga, men då var det affären som jag var tvungen att gå till (man kan inte gå runt utan skithusapapper hur länge som helst och det skaver rätt bra att torka sig där bak med sidorna i telefonkatalogen efter en liten stund) för att köpa lunch och middag bland annat. När jag kom tillbaka därifrån var jag tvungen att ställa mig vid spisen det första jag gjorde för jag var så hungrig att jag nästan föll omkull och när jag väl hade ätit var jag så trött, så att jag bestämde mig för att sova tupplur en liten stund och vakna efter nån timme eller så. Hade jag gjort det hade jag absolut skrivit innan nu - det lovar jag dig.


Lite skillnad från att använda Gula Sidorna

Jag vaknade nyss ur min dvala med ett ryck och tittade på klockan, insåg att jag sovit sen halv fyra eller så och att jag helt enkelt inte kunde ligga och tryna längre. Egentligen har jag disk att ta hand om nu, men jag kände att jag behandlat dig så illa att jag var tvungen att åtminstone förklara för dig att det inte var meningen, även om det bara är en förklaring och ett försök att be om ursäkt. Jag menar inte att bortförklara mig på något sätt.


Jag menar verkligen det här - förlåt mig från djupet av mitt hjärta. Var inte arg...

Jag hoppas att du kan förlåta mig för jag vet att vi är så rätt för varandra, du och jag. Vi har redan nu efter lite dryga tre månader gått igenom så mycket och jag vet att om du fortsätter att finnas vid min sida som du gör idag att jag kommer kunna tjäna som din avlastning, din vän, din livskamrat och någon som du alltid kan lätta dina problem för - både i kommentarsfältet och via mail. Jag vet att vi har mycket kvar att hämta från varandra ännu, du och jag och jag hoppas att du ger mig chansen att få finnas här för dig även om jag ibland råkar ta dig för given på det här sättet. Jag är inte mer än människa och jag kämpar varje dag för att rätta till de brister jag har.

Med dessa ord sagda hoppas jag att detta inte är något som kommer att påverka vår framtida relation och att vi kan fortsätta som vi gjort hittils. Det är ju du och jag mot världen, glöm aldrig bort det...

Kommentarer
Postat av: Josefine svarar

Älskling, du är sjuk i huvudet.



HAHAHA. <3

2009-03-22 @ 20:31:05
URL: http://inhercloset.blogg.se/
Postat av: malin

hahahahaha!



registrera dig på famebloggers.com , det är där du annonserar lite så får du fler som läser din blogg =)

2009-03-23 @ 09:28:14
URL: http://redheaded.blogg.se/
Postat av: malin

btw,nu länkar jag från min blogg till din =)

Do the same will ya?

2009-03-23 @ 09:35:03
URL: http://redheaded.blogg.se/

Det är här du ska skriva:

Namn:
Jag är en stalker

E-postadress: (för framtida hotbrev)

Kläm fram med din bloggadress:

Kläm fram med det:

Trackback
RSS 2.0