...Jag gav dig min invägningsvikt förut (78,5kg) och nu ska du även få mitt inmätningsmått (heter det så?). Jag mätte idag 95 centimeter runt den knubbigaste delen av min midja och jag planerar att krympa ner det måttet under den här kuren. Enligt ett självtest jag hittade ska man inte mäta mer än 94 centimeter runt midjan om man är man. Det hoppas jag att jag ska slippa göra snart.

Dagen har trots allt flutit på utan större problem och jag har till och med klarat av frestelsen att sitta med Syrran och se på medan tugga efter tugga av kebab och pomme slank ner i hennes lilla mage utan att ens känna suget efter att smaka. Jag har klarat mig fint på min geggamoja. Jag var inte ens sugen att få smaka på hennes cola i ärlighetens namn - och jävlarimig vad jag älskar cola.

Ikväll har jag och Spiken tagit en promenad runt Åbackarna, något som jag ska försöka göra varje dag från och med nu så att det blir en vana jag håller även efter kuren. Det var både svalt och skönt ute, men efter att ha promenerat i rask takt var jag ändå våt av svett när vi kom innanför dörren igen, så det fick bli en varm dusch efter middagen. Kvällens meny bjöd mig två påsar av Naturdiet-pulvret med chokladsmak.

Älskling tyckte inte alls om varken smak eller konsistens på chokladdryckerna så vi ska försöka hitta något ställe här i stan som säljer jordgubbs- eller cappuchinosmak i morgon. Jag får nog leta själv i och för sig eftersom Älskling blev extrainkallad till sitt jobb eftersom alla går och blir sjuka när det är förkylningstider; jag undrar om det inte kan vara därför som de kallas förkylningstider faktiskt. Jag måste erkänna att jag tycker riktigt synd om henne; jobba från 10 till 19:30 på ett konditori och samtidigt köra VLCD-kur kan inte vara någon dans på rosor. Men hon har bestämt sig för att lyckas hon också så jag hoppas att det inte blir alltför jobbigt för henne att klara dagen. Jag tror att hon funderar på att äta lunch på jobbet så att hon inte svimmar. Det är nästan alltid dålig PR för ett konditori om personalen svimmar har jag fått för mig.

Jag har inte märkt att jag lidit nämnvärt av den här första dagen på kuren. Visst har jag varit lite stirrigare, kanske lite tröttare, eller kanske mattare är det rätta ordet och även känt mig lite småhungrig men det har inte varit några problem att stå ut med så mycket som jag ser fram emot resultatet av den här faste-tiden. Det blir ju inte bara en kur när man ser det såhär, det blir ju också ett styrkeprov när man håller ett löfte av den här sorten - även om det är ett löfte som man gett sig själv. Jag ser på framtiden med stor förväntan och jag tror faktiskt att jag ska ha karaktär nog att klara av det här utan några större problem. Jag vet ju som sagt vad som väntar.


Till kvällsmaten (den sista pulversoppan) drack vi varsin stor kopp té och tittade på kultrullen Citizen Kane som är en av de bästa filmer som gjorts någonsin och nu är det dags att sova. Älskling ska upp vid åtta och jag har en msn-konversation från Kines-Alex som jag väntar vid tio. Bäst att försöka vara lite pigg till dess.