...Idag ska WireTap spela in en första "slask-demo". Klockrent!

Igår var jag och Macke hemma hos min vän Måns och gjorde musik. Vi började spela in en testversion av en låt jag skrev -07 som du kommer älska. En "slask" på den kommer förhoppningsvis att finnas i slutet av veckan. Men idag ska alltså WireTap, som är det cover-band vi skapat för sommaren, spela in sin lilla "slask". Förhoppningen är att den ska bli så pass bra att vi känner att vi, med gott samvete, kan dela ut den till krogar och de som kan tänkas vilja hyra in oss för en helkväll. Kanske behöver du själv ett klockrent(!) band med en bred repertoar som både går att dansa till och njuta av? Maila mig i så fall. Nog om det nu.

Jag har även fastnat i ett nytt beroende. Den här gången handlar det om ett tv-program - Prison Break heter serien och jag är fast. På ett dygn har jag sett 8 avsnitt tror jag. Det är helt otroligt så fast man kan bli av en serie, men grejen med PB är att både storyn, skådespelarna och kvaliten på bild och ljud håller så hög klass.



När programmet sändes på tv första gången såg jag ett avsnitt nånstans i mitten och kände instinktivt hat. "Det här är en sån där vidrig långkörare à la Lost och 24" var min bestämda åsikt, utan att inse att problemet låg i att jag hade misstat början.

Om man ser början på den här serien får man helt plötsligt en bakgrundshistoria och anledningen till varför huvudkaraktären, Michael, sitter där han sitter och hur han planerat att ta sig därifrån. Man får dock inte reda på varför han ser ut som en sån psykopat (åtminstone inte i de avsnitt jag sett hittils).

Serien består av fyra säsonger och jag har bestämt mig för att ta mig igenom alla avsnitt, så nu har jag ett projekt att ägna mig åt under mitt (ofrivilliga) "sommarlov" om jag inte hittar mer arbete.