...Fråga mig inte hur läget är för, i ärlighetens namn känns det i stort sett lika värdelöst varje dag. Men just den här morgonen var kanske ännu lite mer värdelös än andra morgnar och därför har jag varit putt under större delen av förmiddagen.

Jag skulle ha varit på universitetet klockan 8:15 i morse. Jag vaknade 9:30. "Aj då!", säger du kanske nu, men jag funderade lite och kom fram till att jag tänkte försöka vända de här ständigt återkommande missödena som jag råkat ut för den senaste tiden till min fördel, så nu har jag letat fram bra saker i allt det värdelösa som denna dag erbjuder mig. Jag tänker såhär:

För det första så var seminariet antagligen inte något mer än en fördjupning av det som jag läste i den enda kursboken jag har fått tag i än så länge (har beställt resten så de är på väg) igår. Fördjupningar är jättebra, men jag kan klara mig utan dem om jag bara läst det som ska läsas inför dem. Och det är bra att ha gott minne. Det är en fördel när tentorna och muntorna kommer senare under terminen.

För det andra så ger det här mig mer tid att städa innan Mormor kommer i morgon. Jag hade i och för sig bara tänkt att dammsuga, diska och plocka ner tvätten, men nu har jag tid att moppa golven också. Om jag orkar det vill säga. Det är en fördel att (kanske till och med två) att jag får rent och att jag får en glad mormor som inte behöver sova med en gammal pizzakartong på golvet (nu måste jag förtydliga eftersom det var en metafor - det finns ingen pizzakartong i lägenheten).

Eftersom jag sovit extra dåligt de senaste nätterna och både ätit för lite och fått i mig för lite vätska har jag vaknat med en skönt segdragen huvudvärk som inte verkar vilja ge med sig. Jag tror även att användandet av sömntabletterna jag tar kan tänkas påverka det här. Tänkte hursomhelst pilla i mig en värktablett och se om det hjälper. Och det är en fördel för Pfizer eller vilka det nu är som gör Ibumetin.

Jag tror att jag ska ta och göra mig lite frukost. Eller åtminstone en mugg kaffe eller två.