Tentamensångest...

...Att skriva hemtenta kan nog vara bland det värsta som finns; ångesten som sköljer över en när man för första gången läser frågorna och inser hur smart man egentligen förväntats ha blivit under kursens gång kan vara nog så pressande för en svag liten individ som jag. Detta till trots, vill jag påstå att känslan av att sedan lyckas formulera svaren på frågorna och få ner dem på pränt vida överträffar den där negativa första förnimmelsen.

Idag har jag precis skrivit klart den här kursens tyngsta hemtenta, och för en gångs skull lämnat in den över fem timmar innan deadline (vanligtvis brukar mina inlämningar lämnas in kanske fem minuter innan, efter att först ha genomgått en enorm redigeringsprocess). Ändå känner jag mig väldigt nöjd.



Under den här terminen har jag verkligen insett att jag många gånger överproblematiserat mina uppgifter så till den milda grad att jag ofta inte bara besvarat frågan som ställts, utan även redogjort för (minst!) två andra svar som skulle kunna vara jämbördiga med, eller räknas som synonymer till det första. Den här gången bestämde jag mig för att inte gå i den fällan, utan stålsatte mig genom att besvara de ställda frågorna utifrån hur de var formulerad istället för det samt hur de också skulle ha kunnat formulerats. Det kändes som ett taktiskt smart utspel, och jag tror faktiskt att det kan komma att bli en användbar strategi framöver – om inte annat så för att bevara min personliga hälsa och kanske (Gud förbjude!) lämna lite tid över till andra nöjen än min nuvarande äta-skita-plugga-sova-rutin.

Kommentarer

Det är här du ska skriva:

Namn:
Jag är en stalker

E-postadress: (för framtida hotbrev)

Kläm fram med din bloggadress:

Kläm fram med det:

Trackback
RSS 2.0