...Så slutar det ändå med att man sitter och gör något helt annat. Ta mig som exempel. Jag är bäst i världen på att inte göra vad jag ska.

Jag har nu konsekvent i en vecka skjutit upp en uppgift som jag borde tagit itu med på en gång. Visserligen kan jag skylla ifrån mig och säga att jag inte riktigt visste hur jag skulle gå tillväga förrän igår, men det vore att modifiera sanningen lite. Jag har ju beskrivningen och vet på ett ungefär vad jag ska göra, jag vet bara inte var jag ska samla stoffet ifrån.

Egentligen hade jag tänkt att sitta med den uppgiften ikväll eftersom Älskling är ute och partar med sina klasskompisar och vår inneboende har gått och lagt sig, men icke. Eftersom det är tråkigt så skjuter jag det framför mig även ikväll. "Jag gör det imorrn..." har varit ett mantra som upprepats gång efter annan under veckan som gått.

På fredag ska uppgiften vara inlämnad. Klarar jag av att göra den imorrn, månntro?