Uppe med tuppen...

...God morgon, käre vän! Roligt att se att du också är uppe med tuppen en sån härlig morgon vi har som idag, som idag, som idag, som idag.

Som du kanske förstått har sömn varit ett ämne som lyst med sin frånvaro för mig och som istället präglat de centrala frågeställningar som nattens agenda ställt upp för av någon underlig anledning har jag inte lyckats med att somna. Vad jag däremot lyckats med är att bränna på en kanna stark java och att tanka mig full utav den, för att kunna klara dagen och förhoppningsvis vara matt i natt (Haha! Det rimmade!).



Även de som besökt rehab har vittnat om kaffets botgörande krafter...

Som en skänk från ovan har jag (tack vare Arvid Nordqvist eller vad det nu är för kaffe-gubbe som fixat så att jag nu har java i koppen) lyckats manipulera min kropp till att tro att jag är piggare än jag i själva verket är. Hjärnan släpar lite efter, men visst fan är jag up and ready to go som det heter på vårt fina andraspråk.

Natten har gått åt till att slöglo på olika program, främst via internet (jag har bland annat kollat på debatt och Rakt på sak med KG Bergströmsvt.se) och det har flutit på rätt bra; Janne Josefsson och hans skräniga apberg med tyckare fick hålla mig igång mellan 4 och 5 och Mona-Mygels duell mot Muminpappan mellan 5 och 6. Efter det har jag bara hoppat mellan olika avsnitt och program utan att se klart något alls faktiskt.


Vad skulle vi säga om vi såg varandra [läs: jag såg honom]*?

Jag har också funderat på hur jag skulle reagera om jag nån gång skulle träffa den smörsångare som jag tror att jag håller på att förvandlas till, vars namn jag nu antagligen inte behöver nämna för dig, och vad jag skulle säga till honom om den förvandling som jag misstänker håller på att ske när vi stod öga mot (blundande) öga med varandra och jag kan ärligt säga att jag fortfarande inte är helt säker. Jag vet ju faktiskt inte om han har något med förvandlingen att göra eller om han, liksom jag, bara är ett olyckligt offer under dessa olyckliga omständigheter. Men en sak är säker. Tills jag fått rätsida på det här så uppmanar jag dig till att bojkotta allt som har med honom att göra. "Time to say goodbye" till mannen som sjöng Time to say goodbye. Typ. Frågan är kanske inte hur jag själv skulle reagera om detta hemska scenario nu blir verklighet, utan kanske hur du själv skulle förhålla dig. Skulle vi fortfarande vara polare? Skulle du fortfarande läsa min blogg även om den var skriven med punktskrift?

Jag är mäkta trött på allt som har med killen att göra just nu faktiskt och jag slås också över hur jobbigt det är att se suddigare och suddigare ju tröttare min förbannade hjärna blir. Littorin yrar om skitår, jag själv pratar om en skitdag. Dagen har nämligen god potential till att kvalificera sig som en sådan.

Nog om det. Nu ska jag glo på film och försöka att hålla mig vaken en stund till. Vi hörs snart.

*Redaktionens  anm.

Kommentarer

Det är här du ska skriva:

Namn:
Jag är en stalker

E-postadress: (för framtida hotbrev)

Kläm fram med din bloggadress:

Kläm fram med det:

Trackback
RSS 2.0