...I skrivande stund är jag inte ännu klar med min läxa som ska handla om islam men jag ser ändå mållinjen närma sig vid horisonten. Det som hindrar mig från att bli klar är mitt ständiga petande bland de ord jag redan skrivit. Jag blir liksom aldrig riktigt nöjd.

Självkritik är en god egenskap men även ett stackel som skribenten alltid måste bära och man kan alltid känna hur det snörs åt ju mer man lär sig och ju bättre man blir på att skriva. Det är det som är så jobbigt när man sitter framför den blanka skärmen men också så befriande när man sett hur orden knackats ner och man granskar sitt färdiga arbete en sista gång innan man stolt lämnar in det. För lite stolt är man alltid när man visar upp det färdiga arbetet eftersom det är ens bebis, ens slutprodukt, ens eget kött och blod...