...Det är bra att få fram saker som man upplever som problematiska så att de inte går och gror i smyg. Så att inte irritationen växer hos den som uppfattar något som ett problem. Det är bra att diskutera problemen så att de kan redas upp. Så att man kan lägga dem bakom sig och gå vidare. Det är däremot fördjävligt att få höra att folk pratar bakom ryggen på en. Idag  fick jag reda på att det drabbat mig för första gången på riktigt länge. Och det kändes fördjävligt.

Att först vara tvungen att försvara sig inför den som fått höra saker som man påståtts ha sagt och sen få höra att någon påstår att man tycker si eller så och att de tycker si eller så om att man tycker si eller så känns inte bra. Det är inte ok.


Det känns så otroligt småaktigt och barnsligt att få reda på att människor man trodde bra om beter sig på ett sätt som inte alls hör deras ålder till eller alls passar deras karaktär - särskilt när det rör sig om vuxna människor som borde kunna prata med varandra direkt istället för via budbärare. Istället för att man ska få reda på saker i efterhand av en oskyldig tredje part.

Jag har inte för avsikt att redogöra för detta samtal mer i detalj, men för att använda ett modernt ord som florerat mycket i media den senaste tiden - jag känner mig kränkt. Jag är besviken och jag känner mig sviken.

Jag har blivit illa behandlad och jag förtjänar en ursäkt. Jag har ingen skyldighet att förklara för någon varför jag förtjänar den. Det är upp till den personen att förstå (eller att missförstå).

Det känns bara så förbannat illa att vissa personer man känner verkar glömma huvudet hemma när de är på semester...