...Min kompis Cattiz skrev nyligen i sin blogg (här och här) att hon drömt konstiga drömmar. Nu vet jag själv hur det är att drömma obehagliga saker.

Jag vaknade med ett ryck i morse, satte mig upp i sängen med ett ryck och kastade mig in i följande ordväxling med Älskling innan jag var riktigt klar i huvudet:

Jag: Om det var någon som stötte på dig, skulle du berätta det för mig då? För jag drömde att [Namnet på en idiot vi båda känner gemensamt] stötte på dig och att du sa att jag inte hade med det att göra...
Älskling: Ja det skulle jag, om personen blev alltför påträngande och inte accepterade att jag sa att jag har dig.
Jag: Vad bra.
[Paus]
Jag: Men om det var någon som vi kände båda två så skulle du väl berätta det för mig?
Älskling: Ja. Den personen vet ju att vi har varandra och om han inte accepterar det så är han ju både påträngande och sjuk i huvudet.
Jag: Det förstås.
[Kort paus]
Jag: Men du lovar att berätta ifall nån som är påträngande eller om nån vi känner båda två stöter på dig?
Älskling: Nu börjar du bli jobbig...
Jag: [halvhög röst] Jag har inte alls kontrollbehov! Jag älskar dig!

Anledningen var en riktigt konstig dröm innan jag vaknade om en före detta gemensam vän som konkurrerade med mig om Älsklings kärlek en gång i tiden. Det var länge sen nu, men det kändes fortfarande obehagligt eftersom jag kom att tänka på hur jobbig den perioden faktiskt var för både mig och alla inblandade parter.

I drömmen hade han återigen börjat höra av sig till Älskling för att försöka stöta på henne. Vi skulle gå och möta honom i en park tillsammans med Arwen, men när vi kom fram kunde jag inte se honom eftersom han har blockerat mig på Facebook, så vi gick mot ett ställe som stod utanför Facebooks kontroll för att jag också skulle kunna se och prata med honom. Tyvärr så hann jag inte be honom att dra åt helvete innan jag vaknade.

Flera detaljer från drömmen minns jag tydligt: Älskling och jag bodde i ett höghus i en lägenhet som liknade den jag växte upp i när jag bodde i Stockholm som barn; då bodde vi inte i något höghus, men planlösningen var precis likadan. Jag minns den soliga parken och hur grönt det var ute, hur varmt det var i luften och att vi gick över en bro. Vi var på ett ställe som liknade Åbackarna men som ändå inte var det. Jag minns inte namnet på parken. Jag minns inte heller hur blommorna luktade, eller vilka fåglar som flög ovanför våra huvuden och njöt av det fina vädret men jag minns hur jävla jobbig jag tyckte att hela situationen var.


Det händer att jag komer ihåg mina drömmar, men det brukar då oftast handla om ointressanta saker och jag glömmer oftast att jag drömt det inom en timme. Den här drömmen däremot fick mig att vakna med ett ryck och nästan börja korsförhöra Älskling - det känns nästan lite obehagligt.

Precis som Cattiz skrev kan man inte rå för vad man drömmer, men uppenbarligen blev jag ändå berörd av drömmen på ett sätt som gjorde mig illa till mods. Jag litar naturligtvis på Älskling och jag är helt säker på hur hon skulle agera om någon idiot började stöta på henne, är det någon som kan klara av en sån situation själv så är det hon. Ändå vaknade jag med ett ryck och började fråga ut henne. Är inte det konstigt?

Naturligtvis kan man inte rå för vad man drömmer eller vilka känslor drömmarna väcker hos en men jag förvånas ändå över hur en drömsekvens på mindre än tio minuter kan få en att vakna med ett ryck och få mig att reagera så starkt att jag måste dubbelkolla saker med Älskling som jag redan kan svaret på. Konstigt var ordet. Och hur Facebook lyckades att göra honom osynlig har jag ingen aning om...