Om att underlåta sig att blogga när man är stressad av annat...

...Trots att jag varit hemma hela dagen har jag än en gång underlåtit mig att blogga. Det blir inte alls så mycket bloggande som jag tänkt mig för tillfället. Saker ska göras hela tiden; idag har jag bland annat pratat med Arbetsförnedringen för att försöka klura ut hur jag ska kunna få det där lagerjobbet i Åby, jag har varit hemma med hundarna när Älskling varit på jobbet och trots att jag, till synes, inte haft jättemycket att göra har jag haft fullt upp hela dagen och inte orkat göra annat än vila de stunder som jag haft lite "egen" tid över. Jag är faktiskt upptagen just nu också om jag ska vara ärlig.

Ikväll har jag och Älskling tittat på Gökboet tillsammans, en film som jag, av naturliga skäl, håller varmt om hjätat. Jack Nicholsons odödliga skådespeleri har kanske aldrig gjort sig bättre i någon annan film han spelat i. Han är inte ensam om att behöva slåss med personer som sjuksyster Ratched, det får många av oss göra varje dag. Om du inte har sett Gökboet så har du något att titta på till helgen (och har du sett den en gång så har du ingenting att förlora på att se den en gång till - det är den värd).


Sjuksyster Mildred Ratched från filmen Gökboet
spänner ögonen i någon...

Nu ska jag läsa färdigt mitt kapitel i Den själviska genen som är skriven av professor Richard Dawkins, en intressant man vars verk jag nu under vinterhalvåret snöat in lite på. Den själviska genen hjälper till att förklara evolutionen och vad som får vårt genetiska arv att leva vidare, vilka gener som har störst potential att bli nästintill odödliga och varför det naturliga urvalet gynnar själviska gener till skillnad från de altruistiska. Altruism är ett "fancy-schmancy" ord för osjälviskhet. Jag har bara hunnit läsa ett par kapitel hittils och jag måste läsa om vissa saker flera gånger, men jag tycker att resonemanget han för är intressant. Sen är ju Dawkins också (till skillnad från många andra forskare) begåvad med en stor portion torr brittisk humor också, vilket gör hans böcker mycket roligare att läsa än någon tråkig biologibok för gymnasieelever. Om vi fått Dawkins att läsa på naturkunskapen hade jag nog intresserat mig mer och satsat hårdare på att få ett MVG. Jag hade antagligen haft större chans också för hur krångligt det än blir ger han mig som läsare otroligt mycket mer kött på benen genom att förklara varje okänt ord mycket ingående innan han går vidare och genom att förenkla (som när han exempelvis liknar vårt DNA med ett jättestort bibliotek där kromosomerna är de 46 volymer som finns i bokhyllorna) på ett pedagogiskt sätt.

Nu kan jag inte skriva mycket mer om jag ska orka läsa ut de tio sidorna jag har kvar på kapitlet innan jag somnar. Det har redan börjat klia i ögonen på mig.

Jag lovar att jag ska försöka skriva oftare igen också - jag måste nog bara ta mig lite i kragen tror jag.

Natti, natti!

Kommentarer

Det är här du ska skriva:

Namn:
Jag är en stalker

E-postadress: (för framtida hotbrev)

Kläm fram med din bloggadress:

Kläm fram med det:

Trackback
RSS 2.0